Fru talman! Allra först vill jag be om ursäkt för
min ouppmärksamhet när fru talman anlände till
kammaren. Jag förblev sittande, läste, och uppmärk-
sammade inte det.
Också jag vill tacka jordbruksministern för svaret.
Det är - det vill jag genast säga - med stor ödmjukhet
som jag närmar mig den här frågeställningen, efter-
som den som jordbruksministern säger rymmer så
många aspekter. Jag tycker ändå att en hel del av de
uppgifter som nämnts är något såväl motsägelsefulla
som generaliserade.
Jordbruksministern säger i sitt svar: "Ett förbud
mot drivgarnsfiske i Östersjön är enligt Fiskeriverket
motiverat om effekterna på vildlaxbeståndet och
bifångster av sjöfågel läggs samman med behovet av
skydd för tumlare under förutsättning att bifångsterna
av tumlare i drivgarn överskrider vad beståndet tål."
Samtidigt sägs det att det inte gjorts några observatio-
ner som påvisar förekomst av tumlare i drivgarn, och
vidare: "Drivgarnsfisket utgör enligt de undersök-
ningar som gjorts inte något hot mot sjöfåglar."
Då vill jag fråga jordbruksministern: Anser jord-
bruksministern att det i dag verkligen föreligger de
förutsättningar som bör föreligga för att förbjuda
nuvarande drivgarnsfiske i Östersjön?
Under våren 1995 presenterade EG-
kommissionens vetenskapliga kommitté, Scientific
Technical and Economic Fishery Committies -
STEFC kallas den - en rapport om drivgarnsfiske.
Man stödde bl.a. det svenska kravet på undantag för
Östersjön. Man drog också ett antal slutsatser. Den
nuvarande TAC-nivån, bortsett från M74, tillåter en
återhämtning av bestånden, och fisket i sig är därmed
inte hotat, påstår man. Bifångster av andra fiskarter
består främst av havsöring och regnbåge, och dessa
bifångster utgör inte något hot mot dessa arter.
Däggdjur fångas ytterst sporadiskt i Östersjön, säger
man. En undersökning av danskt drivgarnsfiske 1996
visar inga bifångster av däggdjur. De socio-
ekonomiska effekterna av en minskning av garnläng-
den till 2,5 km, alternativt förbud, blir att ett lönsamt
fiske efter lax ute till havs skulle bli omöjligt.
Jag ifrågasätter nog att ett förbud mot drivgarn
över 2,5 km skulle minska havsfisket efter lax. Jag
tror knappast heller att det går att reglera laxfisket
genom att stoppa en speciell fiskemetod. Fisket måste
nog i stället genom internationella överenskommelser
vid behov begränsas på samma sätt som andra fisken,
dvs. genom fastställande av TAC, bestämmelser om
fiske- och fredningstid osv. Framför allt måste, tror
jag, eventuella begränsningar baseras på säkra analy-
ser och undersökningar.
Jordbruksministern svarar att jordbruksministern
skall granska effekterna. Min fråga blir då givetvis:
Kommer då jordbruksministern att i den granskningen
även väga in de effekter en eventuell begränsning av
drivgarnen kommer att få för fiskerinäringen och de
yrkesverksamma fiskarna i Östersjön?