Fru talman! Jag beklagar om jag inte ger svar på
alla konkreta frågor. Det är svårt att hinna med det när
det är så många debattörer. Jag tycker dock att jag i
mina allmänna inlägg har försökt ge svar. För övrigt
är jag rätt säker på att vi får anledning att återkomma
till debatten i den här viktiga frågan.
När det gäller Fiskeriverkets rapport är det viktigt
att notera att Fiskeriverket inte talar om de svenska
drivgarnen i Östersjön. Man pratar om drivgarnen i
Östersjön. Jag upprepar gärna att det är oerhört viktigt
att vi lyckas i det internationella samarbetet. Med
enbart nationella restriktioner kommer vi nämligen
inte tillräckligt långt.
Som svar på Gudrun Lindvalls fråga om det finska
fisket, som jag tyvärr inte är exakt informerad om,
kan jag säga att av de rapporter som jag sett och som
gäller socioekonomiska konsekvenser av att drivgar-
nen försvinner framgår att den finska flottreduktionen
är något större än den svenska. Det tyder på att man
har ett något större antal fartyg som fiskar med driv-
garn i Östersjön. Jag tror att det enligt rapporten är
fråga om 70 finska företag och drygt 60 svenska före-
tag. Exakt vad det innebär i fångst eller exakt var man
fiskar kan jag däremot inte uttala mig om. Helt klart
är dock att detta är ett internationellt problem.
Vidare säger Fiskeriverket i sin rapport att detta
med den sammantagna effekten som kan motivera att
man upphör med drivgarnsfiske är också under förut-
sättning att drivgarnen verkligen innebär den här
reduktionen av tumlarbeståndet. Detta har vi ju ännu
inte sett. Det är de undersökningarna som vi nu ivrigt
väntar på. Den forskning som Gudrun Lindvall nämn-
de i sitt första inlägg rör inte tumlarbeståndet i Öster-
sjön, utan den rör Östersjön och Västerhavet och hela
det samlade fisket.
När det gäller den FN-resolution som rör drivgar-
nen vill jag säga att namnet drivgarn kan förleda oss
att tro att det handlar om samma typ av fiskeredskap.
Det är viktigt att understryka att det inte gör det och
att det var skälet till att det var motiverat med ett
undantag för Östersjön. De drivgarn som brukar kal-
las för dödens väggar är betydligt längre och djupare
än de drivgarn som används i Östersjön. Det har varit
oerhört lätt att bevisa att de har lett till mycket stora
bifångster av delfiner.
Min tanke med att berätta om aktionsplanen och
den särskilda arbetsgruppen var just att i någon mån
svara på Ulf Keros fråga om den framtida strategin.
Den framtida strategin gäller givetvis två delar.
Den ena delen är våra egna nationella beslut. Fis-
keriverket och dess styrelse är där naturligtvis en
oerhört viktig instans, eftersom man har att fatta de
beslut som är nödvändiga med tanke på beståndsvår-
den och t.ex. fördelningen av fisket. I övrigt gäller det
också nationella åtgärder.
Den andra delen är det internationella samarbetet.
Vi är mycket aktiva i arbetet med den särskilda ak-
tionsplanen för laxen i Östersjön. Utan att vara alltför
optimistiska bedömer vi ändå att det görs väsentliga
framsteg i den processen. Jag hoppas verkligen att de
framstegen blir ännu fler och att vi framgångsrikt kan
hantera det här stora problemet.