Fru talman! Som redan sagts är det ett viktigt om-
råde som vi har att diskutera. Betänkandet handlar om
vatten- och luftvård, och ganska många motioner och
motionsyrkanden behandlas. Det visar också det en-
gagemang som finns hos människor i allmänhet och
hos riksdagsledamöter. Över huvud taget är intresset
stort för de här frågorna.
Utan tvivel är det här viktiga frågor för överlevnad
och för kommande generationer. I det förra anföran-
det sade Ola Sundell att det är viktigt att satsa på det
personliga engagemanget, och det vill jag understry-
ka. Hela kretsloppstänkandet är ju ett system som
engagerar människor och också syftar till att göra det.
Det syftar också till att ta vara på människors enga-
gemang och kunskaper.
Samtidigt vill jag understryka att för att få miljö-
politiken och saker och ting på miljöområdet i övrigt
att fungera på ett bra sätt krävs också lagstiftning på
vissa områden. Man kan inte förutsätta att allting sker
på det sätt man vill. Det måste sättas vissa gränser,
och inom de gränserna får det här engagemanget fritt
spelrum.
Det råder inget tvivel om att vi är överens i väldigt
många av de frågor som diskuteras i det här betän-
kandet, i varje fall när det gäller målsättningen, vart vi
vill komma. Däremot finns det väl en del tvister om
hur det skall göras och när det skall göras. Det är ofta
hastigheten i framåtskridandena som är tvistefrågan.
I en del av de frågor som kommer upp i det här
betänkandet, och även i många andra betänkanden
som vi just nu behandlar i jordbruksutskottet, block-
eras det hela av att miljöbalken är skjuten på framti-
den. Här har Socialdemokraterna och Miljöpartiet
gemensamt åstadkommit en blockering för utveckling
under några år. Jag tycker att det är betänkligt att det
är så. Det var ganska onödigt, och jag tycker inte att
det var särskilt smart att göra på det sättet. Man kunde
ha jobbat på ett betydligt bättre sätt och därmed också
skapat bättre förutsättningar på miljöområdet.
Luft och vatten är väldigt viktigt för oss. Det som
sker här påverkas av mänskliga aktiviteter. Det är vad
vi gör som bestämmer hur bra eller dåligt det blir i vår
luft och våra vatten.
Det här gäller många områden. De kommunala
avloppen, och naturligtvis även andra avlopp, har
redan nämnts. Det är viktigt att man där hittar system
som minskar de utsläpp vi nu har.
Men det beror också på hur vårt samhälle fungerar
i övrigt, vilka produkter vi använder och hur pass bra
vi kan sortera saker och ting så att de hamnar på rätt
ställe.
Här uppkommer ytterligare ett stort bekymmer,
och det är hur vi skall ta hand om det som kommer
från våra avloppsreningsverk och få tillbaka det i det
naturliga kretsloppet. Det påverkar också sättet att
hantera våra vatten.
Det sades att man skulle kunna klara detta genom
våtmarker, och det är frågor som jordbruksutskottet
har haft uppe vid flera tillfällen. Vi har just haft syn-
punkten att det borde gå att minska kväveläckaget
genom våtmarkerna. Det är över huvud taget viktigt
att minska kväveläckaget från olika markaktiviteter.
Det är utan tvivel på det sättet att energiproduktio-
nen och trafiken är de två saker som mest påverkar
luften, genom de stora utsläpp som görs, i varje fall i
de områden där det är stark trafik och där energipro-
duktionen är koncentrerad.
När det gäller energiproduktionen, tror jag att det
är väldigt viktigt att vi får en övergång till biobräns-
len, bioenergi och biobaserade drivmedel. Det är
egentligen det enda sättet att klara av koldioxidbalan-
sen.
Ola Sundell sade tidigare att kärnkraften är det
fina sätt som vi skulle kunna klara detta på. Han bör-
jade sitt anförande med att säga att det var en fram-
tidsfråga som vi nu skulle diskutera. Det avfall som
kärnkraften lämnar efter sig är inte något exempel på
att vi har tagit ansvar för framtiden, utan det är tvärt-
om orsaken till att vi måste mönstra ut just det energi-
systemet ur produktionen och ersätta det med sådant
som vi kan acceptera och som inte lämnar de här
effekterna för framtiden. Det är alltså inte nödvändigt,
enligt min uppfattning, att en sådan här omläggning
skall skapa bekymmer med koldioxid, därför att det
finns annat än olja och kol att ersätta med.
Markanvändningen i övrigt har också stor betydel-
se för hur vi hanterar framför allt våra vatten men
även vår luft. Här är det viktigt vad som finns i det
kemikaliesamhälle vi har. Det är här som det ibland
krävs lagstiftning för att få bort kemikalier och främ-
mande produkter som inte hör hemma i det krets-
loppssystem som vi vill ordna och i det biologiska
system som måste finnas för att framtiden skall bli bra
i dessa avseenden. Att bygga upp ett fungerande
kretsloppssystem är framtiden i hela detta system.
I detta betänkande behandlas ett antal motioner,
och det är bl.a. centermotioner om specifika saker i
detta sammanhang. Det är resonemanget om och
kravet på en Nordsjökommission. Det gäller oljeut-
vinning i Skagerrak, en handlingsplan för Västerha-
vets miljö, att Nordiska investeringsbanken skall
kunna nyttjas för investeringar på miljöområdet och
hur man skall hantera de vrak som finns ute i havet
och som är tickande miljöbomber, för att undvika de
bekymmer som annars skulle uppstå.
Det gäller också strandstädning på Västkusten, där
det samlas skräp och sopor. Det kanske är litet över-
drivet att säga att detta kommer från hela norra Euro-
pa, men det kommer i alla fall från hela Engelska
kanalen och danska sidan, från de skepp som passerar
Skagerrak och Kattegatt med mycket sopor, som
blåser i land på Västkusten. Detta sköts för närvaran-
de ganska bra genom AMS-jobb, och det är viktigt att
få till stånd en långsiktig lösning.
Kväveutsläppen i Västerhavet är också stora. Det
är ett bekymmer som vi måste ta tag i. Mycket av det
här håller man på att jobba med.
Centerpartiet har under lång tid krävt att få en
Nordsjökommission, för att på ett ordentligt sätt kun-
na hantera alla de problem i Nordsjön, Skagerrak och
Kattegatt som man har pratat om. Vi har aldrig lyck-
ats få en sådan till stånd.
Vad som nu har hänt är att det har blivit en Nord-
sjökommitté. Den har inte alla de möjligheter att
jobba som en Nordsjökommission skulle kunna ha,
men det är ändå ett försök att lösa det här på ett bättre
sätt.
Vi har avstått från att reservera oss mot alla dessa
yrkanden i betänkandet, i avvaktan på vad Nordsjö-
kommittén kan uträtta och det arbete som pågår runt
omkring. Jag vill också understryka att våra krav står
kvar. Vi har de här frågorna under uppsikt och åter-
kommer i den mån det kommer att behövas.
En delfråga i detta är oljeutvinningen. En oljeut-
vinning i Skagerrak skulle kunna få ödesdigra kon-
sekvenser, vid de läckage och olyckor som eventuellt
kan inträffa, för hela Bohuskusten och en del av Hal-
landskusten. Därför är vi inte villiga att gå med på att
det skall ske en oljeutvinning.
Nu har norrmännen vid de kontakter som har ta-
gits från den svenska regeringen ändå gått med på en
minskning och på att det görs en utredning av de
bekymmer som kemikalieutsläpp kan medföra i detta
sammanhang. Först efter den utredningen skall beslut
fattas om hur det skall vara. Vi förutsätter att kontak-
terna mellan Sverige och Norge kommer att fortsätta.
Därför har vi inte heller på den punkten reserverat
oss, utan vi avvaktar vad som sker. Men våra åsikter
finns ändå kvar.
Vi har dock reserverat oss på en punkt i detta be-
tänkande, och det gäller drivmedel och ekonomiska
styrmedel för att stimulera och trycka på litet grand
för att ta fram de alternativa drivmedlen. Det är bio-
baserade drivmedel som jag i första hand tänker på.
Vad som behövs är ekonomiska styrmedel, och de
kan vara på olika sätt. Det är positivt att man inte
beskattar biobränslen och biologiskt uppbyggda driv-
medel. Så är det i dag, men vad som behövs är en
garanti för att detta beslut står sig. I det samman-
hanget är det bekymmer med EU:s direktiv, och det är
viktigt för Sverige att förändra dem så att vi kan be-
hålla ett system där vi inte beskattar de drivmedlen.
Man kan naturligtvis också stimulera detta genom
att beskatta de andra drivmedlen, på ett sådant sätt att
de biologiska drivmedlen får bättre konkurrenskraft.
Man kan också beskatta bilar, så att de bilar som går
att köra med sådana här bränslen blir billigare.
Men det är viktigt och nödvändigt, för att detta
skall vara möjligt, att det finns tillgång till dessa
drivmedel. Det är inte så att de som agerar på den här
marknaden är så tillmötesgående att de ser till att det
alltid finns en sådan tillgång. Därför borde det ställas
krav på att det tillräckligt tätt i vårt samhälle, i princip
i varje kommun, finns tillgång till drivmedel av det
här slaget.
Riksdagsledamöter och även andra som passerade
Riksdagshuset kunde i förra veckan få köra bilar som
drevs med etanol. Man hade bilar här ute som vi fick
provköra, och de gick alldeles utmärkt. Som en paren-
tes kan jag nämna att de bilar som kördes med etanol
blev tio hästkrafter starkare än när de kördes med
bensin. Det är viktigt att driva på det här.
Jag yrkar bifall till reservation 11, där dessa frågor
tas upp, och i övrigt till utskottets hemställan.