Fru talman! Jag vill börja med att instämma, jag
tycker att det är viktigt att man har en FN-skrivelse
varje år. Däremot har det blivit litet för mycket av det
goda. Vi har haft väldigt många skrivelser att ta ställ-
ning till. Det blir många betänkanden, som ofta är
överlappande och behandlar samma frågor. Man vet
inte riktigt vilken motion man skall skriva när man har
skrivit en exakt likadan till ett tidigare betänkande.
Jag tror att en kommande regering, vem det nu är som
sitter i regeringsställning, får titta närmare på detta
och se till att man inte ger oss riksdagsledamöter en
omöjlig uppgift när det gäller att behandla de ärenden
som vi får på vårt bord. Det är snudd på det i dag,
tycker jag.
Vår första reservation handlar om en snabb fattig-
domsbekämpning. Det är vad vi säger när det gäller
biståndspolitiken som ett övergripande mål. Den
förutsätter faktiskt en snabb tillväxt. Det kan inte vara
något mål att ha en långsam tillväxt eller ingen till-
växt alls. Man får nästan den uppfattningen när man
lyssnar till Viola Furubjelke. Utan tillväxt finns det ju
ingenting att fördela. Vi skriver i vår reservation:
"Endast genom att frigöra de välståndsskapande
krafterna i u-länderna kan dessa tack vare växande
resurser utrota fattigdomen." Välståndsskapande
krafter är inte någonting som kan utnyttjas enbart av
en ensam diktator i en diktatur. De måste ju komma
hela folket till del.
Den globala frihandeln tror vi är oerhört viktig. Vi
kommer så småningom förmodligen att diskutera ett
MAI-avtal där man just släpper in u-länderna i frihan-
delssamarbetet med de rikare länderna.
Vi vill inte diktera nya kärnområden. Vi talar om
viktiga huvuduppgifter. Man kan diskutera vad som är
mål och medel. Men tittar man närmare på FN:s re-
formarbete finner man att de tar upp samma proble-
matik, vad som är mål och medel. Jag tycker att vi
ligger väldigt nära Kofi Annans synpunkter när det
gäller reformer av FN.