Fru talman! Hans Dahlgren var huvudsekreterare i
Carlsson-Ramphal-kommissionen. Därför är den
officiella svenska översättningen sådan som han har
godkänt och som jag också haft anledning att diskute-
ra med honom. Här framgår tydligt att man kan tänka
sig en revidering av FN-stadgan för att FN skall ges
möjlighet att intervenera i interna konflikter, men
först efter ett reformerat säkerhetsråds bedömning att
människors säkerhet kränks så grovt och så extremt
att det krävs en internationell reaktion på humanitära
grunder. Här säger man "efter ett reformerat säker-
hetsråds bedömning". Man anser alltså inte att säker-
hetsrådet i dag är så representativt att den politiska
viljan där kan tänkas finnas.
Med de förändringar som föreslås i säkerhetsrådet
och när de har trätt i kraft hoppas jag verkligen att
man har kommit så långt i attitydförändringen att man
kan kodifiera praxis och förändra FN-stadgan. Det är
min uppfattning att det måste göras i rätt tid. Just nu
finns inte den politiska viljan, varken för att interve-
nera i vissa konflikter eller för att förändra stadgan.
Vi skulle bara få en skendebatt som skulle ta energi
från andra viktiga frågor i FN. Men i sakfrågan, Karl-
Göran Biörsmark, är vi helt överens. FN måste på ett
eller annat sätt ges en styrka, och den politiska viljan
måste manifesteras på ett sådant sätt. FN:s normsys-
tem måste slå igenom i FN:s agerande så att FN kan
intervenera när mänskliga rättigheter kränks grovt och
extremt, precis som Carlsson-Ramphal-
kommissionen beskriver. Men förutsättningarna för
det måste föreligga först.