Fru talman! Jag skall inte gå in på de räkneexem-
pel som Lars Hjertén anför.
FN har större behov än det som de reguljära avgif-
terna i dag ger möjlighet till - även om de skulle
betalas fullt och i tid. Uppgifterna för FN är mycket
större. Förväntningarna på FN är större.
I Carlsson-Ramphal-kommissionen talar man om
möjligheterna att bygga upp fonder för att FN snabbt
skall kunna agera i katastrofer och kriser. FN skall
inte behöva vara beroende av vissa länders välvilja
och andras ovilja för att kunna genomföra saker
snabbt och utan dröjsmål.
Sedan är det frågan vad avgiften skall tas ut på.
Det har talats om radiovågor, en tioöring på varje
flygbiljett och valutatransaktioner. Jag läste för en tid
sedan en bok om globaliseringen. Jag slogs då av
några siffror som jag kan få roa Lars Hjertén med.
År 1971 var de globala valutatransaktionerna över
gränserna 18 miljarder USD per dag. 90 % av dessa
gick till handel och investeringar och 10 % till speku-
lation. År 1995 var de globala transaktionerna över
gränserna 1 500 miljarder USD per dag. 90 % av
dessa angavs vara för spekulation. 10 % täcker all
världens handel och investeringar.
Siffrorna visar att det har varit en enorm explo-
sionsartad ökning, men samtidigt visar de att endast
14 % av världens folk nås av globaliseringseffekterna.
Triadländerna handlar till 85 % med varandra. En stor
del av världens fattiga länder står utanför. De kunde
få del av handeln om de kunde få del av - 1 % -
skatten på transaktionerna.