Herr talman! Den svenska militära alliansfriheten har tjänat landet väl sedan den rådande utrikespolitiska linjen infördes av Karl XIV Johan. Den har hållit landet utanför krig sedan 1814.
Det är givetvis viktigt att bidra till avspänning i det militärt strategiska område där Sverige befinner sig. Samtidigt är det också viktigt att försäkra sig om att kunna arbeta förebyggande för att minska risken för militär aggression syftande till att menligt påverka vår nationella frihet eller det svenska folkets självbestämmande.
Är då värdlandsavtalet och Nato rätt väg att gå för att bidra till avspänning? Jag ska villigt erkänna att Sverigedemokraterna har varit positiva till ett värdlandsavtal. Vi har sett positivt på ett avtal som gör det enklare att samöva med andra länders militär. Men det var innan vi fick se det avtal som detta betänkande handlar om.
Vad gäller värdlandsavtalet saknas en grundläggande utredning och analys av avtalets egentliga betydelse för Sveriges alliansfrihet och de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Man kan ställa sig frågan varför inte en sådan analys och utvärdering gjordes innan avtalet undertecknades. Men man bör i detta sammanhang komma ihåg att avtalet undertecknades av den borgerliga regeringen, som har haft som signum att under åtta år nedmontera den svenska försvarsförmågan och använda Försvarsmakten som en kassako ur vilken man kunde mjölka pengar för att finansiera andra reformer och verksamheter. Man ska komma ihåg att redan året efter att den borgerliga regeringen tillträdde avgick dåvarande försvarsminister i protest mot sina egna regeringskollegors sparbeting på Försvarsmakten. Försvarsanslaget sjönk från redan låga 1,5 procent av bnp till 1,2 procent.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Den dåvarande statsministern Reinfeldt kallade försvaret för ett särintresse. Så sent som i januari 2014 vid Folk och Försvars rikskonferens, mitt under pågående protester vid Majdantorget i Kiev och efter att Ryssland genomfört sin största beredskapsövning på många år, talade den dåvarande försvarsministern Enström om att "den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen är mer stabil i dag än för 10 år sedan" och att "bedömningen att det är osannolikt med ett väpnat militärt angrepp mot Sverige under överskådlig tid är även fortsatt grunden för utformningen av försvaret".
Efter denna nedmontering av den svenska försvarsförmågan har man också, som en bonus, lyckats få den svenska opinionen för ett svenskt Natomedlemskap att börja växa. Sverige kan ju inte längre försvara sig, så nu måste vi ansluta oss till Nato - det är ett allt vanligare argument man hör. Och helt plötsligt står alla borgerliga partier och talar sig varma för att det nu är dags att söka medlemskap i Nato.
Man driver frågan i alla tänkbara sammanhang. Det tidigare kompakta svenska motståndet mot ett svenskt Natomedlemskap har börjat mjukna. Försvarsförmågan är dålig, och de borgerliga partierna kommer unisont hela tiden med samma lösning på problemet: Natomedlemskap. Man behöver inte vara konspirationsteoretiskt lagd för att inse hur det hela förhåller sig.
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang vara mycket tydlig med att Sverigedemokraterna är motståndare till ett svenskt Natomedlemskap. Senast i höstas bekräftade partiet med bred majoritet denna inställning vid våra landsdagar. Likaså är vi tydliga med att vi motsätter oss värdlandsavtalet. Värdlandsavtalet är nämligen ett sätt att smyga in ett svenskt Natomedlemskap bakvägen. När avtalet väl är på plats kommer argumenten som ett brev på posten: Vi är nu så nära anslutna till Nato som vi bara kan, utan medlemskap och utan det skydd som ett medlemskap utgör, att vi helt enkelt måste ansluta oss.
Det är givetvis helt rätt analys. Att de borgerliga partierna sitter och applåderar detta har jag full förståelse för. Men att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som hittills varit motståndare till ett svenskt Natomedlemskap, inte ser detta förvånar mig. Att man dessutom inte inser riskerna med att den geopolitiska balansen och stabiliteten i vårt område rubbas på ett allvarligt plan skrämmer mig.
Man måste förstå att de beslut vi fattar här i kammaren givetvis får konsekvenser. Dessa konsekvenser måste vi ta i beaktande när vi fattar olika beslut. Allt annat vore dumdristigt och naivt. Varför ska vi utsätta oss för risker om vi inte behöver det? Är det ett självändamål för vissa att spela hasard med Sveriges säkerhet? Varför vill man utsätta vårt land och vårt folk för risken att dras in i väpnade konflikter på vårt eget territorium? Det är just det man gör när man rubbar den geopolitiska stabiliteten i vårt område.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Om Sverige tecknar ett värdlandsavtal med Atlantpakten riskerar vi att bidra till en situation där spänningarna mellan stormakterna ökar och Sverige blir indraget i en eventuell konflikt. Att Atlantpakten eventuellt kan sätta upp en militärbas i Sverige enligt förutbestämda rutiner och med hjälp av andra förberedelser är något som andra stormakter måste ta i beaktande och räkna med i sina krigsplanläggningar. Dessa länder kommer givetvis att agera och reagera på något sätt. Hur vet vi inte, men att det blir reaktioner kan vi alla räkna med.
Sverige riskerar därmed att bli måltavla i händelse av konflikt, samtidigt som vi inte har den försvarsförmåga som krävs för att hantera en sådan situation. Det är inte att bedriva en ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik för Sverige.
En ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik förutsätter däremot att vi står utanför stormaktsallianser, som Nato, och har en egen försvarsmakt med ordentlig försvarsförmåga. Ett defensivt försvarsförbund med Finland skulle ge ett bra komplement till detta och skulle inte heller rubba den geopolitiska stabiliteten och maktbalansen i vårt område. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Sverige och Finland har därutöver starka kulturella, politiska och historiska band och en gemensam historia. Genom ett försvarsförbund höjs tröskeleffekten och nya strategiska djup skapas, vilket stärker ländernas försvarsförmåga.
Ett försvarsförbund med Finland ska inte som uttalat syfte ha ett försvar mot en utpekad part, utan det ska syfta till att befria de båda länderna från eventuella yttre politiska och militära påtryckningar. Men för att nå dit krävs ordentliga resurser till Försvarsmakten. Då räcker inte de anslag som försvarsuppgörelsen innebär på långa vägar. Därför anslår vi också betydligt mer till det svenska försvaret.
Herr talman! Det är också anmärkningsvärt att värdlandsavtalet frångår den svenska traditionen att förankra alla tyngre säkerhetspolitiska ställningstaganden i riksdagen. Möjligheten att basera utländsk trupp på svensk mark är ett sådant ställningstagande och borde därför underställas riksdagen för beslut.
I avtalet står under avsnitt 3.7 att värdlandet kan utse särskilda ombud som förhandlar fram tilläggsdokumentation som skrivs inför varje insats inom ramen för avtalet. Man anger också i avtalet: "Det krävs således först ett nationellt beslut om att ta emot Nato i något avseende." Men vad jag kan se definierar man inte någonstans i avtalet vad man menar med nationellt beslut.
Varje gång svensk trupp ska föras utomlands för insatser krävs riksdagsbeslut och ett godkännande här i kammaren. Det är därför märkligt att man i avtalet inte anger att det också ska vara riksdagen som fattar beslut om att eventuella utländska förband och trupper ska baseras i Sverige. Det skulle kunna få konsekvenserna att vi har en Natoförespråkande minoritetsregering som fattar beslut om att upprätta Natobaser i Sverige trots att en riksdagsmajoritet, som speglar folkets vilja, är emot.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Med tanke på att avtalet leder Sverige in i ett säkerhetspolitiskt ytterst osäkert läge, att konsekvenserna av avtalet inte är ordentligt utredda och analyserade och att man dessutom fråntar riksdagen beslutanderätten bör detta avtal förkastas.
Nu har tyvärr både Socialdemokraterna och Miljöpartiet svikit i denna fråga, vilket gör att det i dag finns en riksdagsmajoritet för att ratificera avtalet. Jag är dock övertygad om att det både inom Socialdemokraterna och Miljöpartiet finns en stor och stark opinion som inte alls håller med sin försvarsminister i den här frågan. Min förhoppning är att denna opinion också kan påverka så att detta avtal kan sägas upp.
Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservationer i betänkandet.