Herr talman! Trots att jag har ett dåligt knä ska jag försöka sänka mig till Hans Wallmarks nivå i debatten. Då får jag anledning att begära replik.
Ja, det här avtalet är omdebatterat och omtalat, men det är sannerligen inte vare sig processens eller Hans Wallmarks förtjänst. Det är faktiskt vi motståndare och skeptiker som har lyft upp det så att det åtminstone har blivit någon sorts debatt.
I vems intresse? frågar Hans Wallmark och antyder landsförräderi av oss som tvivlar på visheten i ett värdlandsavtal som vi menar höjer spänningsnivån och krigsrisken för Sverige.
Inga seriösa bedömare stöder våra funderingar om det här verkligen är förenligt med grundlagen, enligt Hans Wallmark. Jo, faktiskt, vi har konsulterat ett antal folkrättsexperter som alla säger ungefär samma sak: Ja, det finns tveksamheter redan i det man kan läsa men framför allt i det som ligger i förlängningen. Det är extremt svårt att i avtalet få reda på allt som kommer att bli implikationer av detta.
Problemet med det här otydliga dokumentet är att det är första och antagligen sista gången Sveriges riksdag får behandla det, eftersom tilläggen av allt att döma kommer att vara hemligstämplade. Hans Wallmark kallar det obstruktion och legalistiskt fulspel att man försöker använda de instrument som demokratiska fri- och rättigheter ger en. Det ger lite kalla kårar.
För övrigt tycker jag att det finns en intressant historiebeskrivning i detta. Jag skulle vilja säga så här: Vi ser inte Nato som ett rött skynke. Vi är inte USA-hatare, som Hans Wallmark antog förra veckan. Men vi är inte heller naivister när det gäller vare sig Nato eller USA.
Jag undrar vad Hans Wallmark har för kritik att rikta mot USA:s och Natos beteende och krigsoperationer som har förekommit de senaste årtiondena.