Herr talman! Jakop Dalunde behöver inte övertyga mig om värdet och vikten av att bifalla utskottets förslag till beslut om att anta värdlandsavtalet med Nato. Däremot verkar han behöva övertyga sina egna partifränder.
I morse kunde vi i Dagens Nyheter se en debattartikel om vikten och värdet av konstitutionella krumbukter för att försöka vilandeförklara ärendet. Den var undertecknad av riksdagsledamöterna Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter, alla från Miljöpartiet. Tidigare har ledamoten Jan Lindholm också uttalat sin starka kritik mot värdlandsavtalet. Det är fem miljöpartistiska riksdagsledamöter.
Herr talman! Jag tror att den miljöpartistiska gröna gruppen här i Sveriges riksdag har 25 ledamöter. Det innebär att 20 procent av den gröna gruppen nu aktivt argumenterar emot det som är regeringens position. Är det rimligt?
Vad säger detta om det parlamentariskt redan väldigt svaga regeringsunderlaget? Dessutom har vi samarbetspartiet Vänsterpartiet, som öppet går emot värdlandsavtalet och som med alla till buds stående medel önskar förhindra och försvåra. Vad säger detta om Sveriges regering när det gäller en av de absolut viktigaste frågorna, nämligen försvars- och säkerhetspolitiken?
Herr talman! Dessutom vore det intressant att höra Jakop Dalunde reflektera lite grann kring de argument som framförs från gröna ledamöter mot värdlandsavtalet. Och i huvudet kan man då höra ljudet av försvarsministern, som i en DN-intervju säger: När jag ser alla felaktiga påståenden i detta ärende undrar jag i vems intresse denna ständiga felinformation ligger.
Vill Jakop Dalunde lite grann utveckla regeringsunderlagets samlade politik på det här området?