Herr talman! Jag tror säkert att Åsa Lindestam, andra socialdemokrater och många andra vet var vi står. Men det står ingenting i avtalet med Nato, som vi ska teckna, om vi här beslutar det och det är ju där det borde stå. Det borde rimligen också ha varit en bärande punkt i den departementsskrivelse som gick ut på remiss. Inget av det är fallet.
Jag ska dock ta en annan tråd. Sifo har gjort en undersökning av stödet för värdlandsavtalet. 57 procent tycker inte att det ska godkännas, 27 procent är för. Av de rödgröna väljarna är 70 procent emot och 14 procent för. En framstående tysk socialdemokrat, utrikesminister Steinmeier, vill i stället förnya dialogen, återuppbygga förtroendet och återupprätta säkerheten, vilket kan vara av intresse. Tunga socialdemokratiska namn som Thage G Peterson, Maj Britt Theorin och Pierre Schori kan knappast avfärdas som okunniga och naiva Putinagenter. Socialdemokrater för tro och solidaritet vill omförhandla avtalet. Partidistrikten i Skåne, Göteborg och Stockholm vill gärna bordlägga frågan ett år. Det råkar sammanfalla med vårt yrkande. Man har på olika sätt tagit ställning mot att riksdagen nu beslutar om ett värdlandsavtal.
Det finns många fler exempel. Visar inte det här på att den kritik jag har mot processen har ett berättigande? Vilka slutsatser drar Åsa Lindestam och socialdemokratin av det sent vaknande men stora motståndet?