Herr talman! Jag kan säga till Kerstin Lundgren: Det behövs ingen spökdräkt - det är tillräckligt skrämmande ändå. Då avser jag naturligtvis inte Kerstin Lundgren, utan värdlandsavtalet.
Kerstin Lundgren tar sats i Georgien. Jag kan hålla med så långt att det nog var ett otvetydigt misstag av Georgien att gå till anfall den 8 augusti 2008, för det gav Putinregimen chansen att slå tillbaka, med alla de följder det har fått. Det skulle man ha aktat sig noga för.
Men sedan har vi den koppling som jag hela tiden efterlyser. Betyder detta att Sverige kanske är nästa mål, på allvar? Saknas det inte ganska många både historiska och andra relevanta parametrar i den jämförelsen för att det över huvud taget ska vara intressant att diskutera Georgien när vi diskuterar ett värdlandsavtal med Nato?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Jag har en annan fundering. Det heter ofta - nästan som ett mantra - att säkerhet bygger vi tillsammans. Det låter rart, tycker jag. Det är bara det att nu betyder detta att vi samarbetar med Nato eller kanske rent av blir medlemmar.
Förr fanns insikten, även i Centerpartiet, att detta betydde ömsesidig säkerhet. Vart har den insikten tagit vägen?