Herr talman! Jag håller i många stycken med om att Ryssland kränker mänskliga rättigheter, framför allt internt, men också begår folkrättsbrott.
Jag förstår inte att det kan vara så svårt att erkänna USA:s och Natos folkrättsbrott. Varför är det så omöjligt att ha en nyanserad syn? Det betyder inte alls, som någon har antytt, att det är någon kålsuparteori - var sak ska bedömas efter sin art.
Det är ändå ett faktum att USA:s engagemang i krigsoperationer, statskupper och så vidare är ett track record som vida överstiger Rysslands succéer på det området. Detta är inte sagt som något försvar för det som har förevarit utan bara som ett konstaterande rent numerärt. Exempelvis lär USA ha 1 000 militärbaser runt om i världen. Ryssland har två, och ingen av dem ligger i Mexiko, i Kanada eller ens på Kuba - detta apropå att eventuellt känna sig hotad.
Jag vet att Nato 2014 i Cardiff uttryckte att samtliga länders andel av bnp som går till försvarsutgifter bör höjas till 2 procent. Som av en händelse har Liberalerna antagit samma mål. Det tycker jag är intressant.
För den som undrar kan man säga att det innebär att Liberalerna och Nato anser att vi i princip ska fördubbla våra militärutgifter med ytterligare 45 000 miljoner kronor per år. Jag ska inte vara så ofin att jag här börjar diskutera varifrån dessa pengar ska tas. Men jag förstår att det kommer att gräva djupa hål i många av de välfärdsprogram som vi har. Man kan undra om det ökar eller minskar Sveriges säkerhet att ensidigt satsa på det militära försvaret. Det förvånar mig att Allan Widman, som är en klok person och en erfaren försvarspolitiker, så sällan nämner de andra säkerhetspolitiska instrumenten eller de andra säkerhetspolitiska hoten - klimatförändringar och så vidare - som inte bara är något som eventuellt drabbar oss utan som redan är här. Någon gång måste man väl ändå lyfta blicken lite grann och se att det finns många områden som vi behöver arbeta med för att stärka vår säkerhet.