Fru talman! Utrikesutskottets betänkande om barn
i ett internationellt perspektiv visar, enligt min me-
ning, att det i Sverige finns ett starkt engagemang och
en bred politisk enighet om att sätta barnen i främsta
rummet i det internationella arbetet. Betänkandet
visar också att viktiga steg framåt har tagits.
Med FN:s barnkonvention har vi fått ett folkrätts-
ligt bindande dokument om barns rättigheter. Det har
gett oss en gemensam global värdegrund som baseras
på barns mänskliga rättigheter. Barnkonventionen är
den enda konvention om mänskliga rättigheter som
alla Sveriges samarbetsländer har undertecknat. Med
utgångspunkt i de gemensamma normerna i barnkon-
ventionen kan dialogen föras om allas mänskliga
rättigheter och om barns och ungdomars utveck-
lingsmöjligheter, liksom för samhället i stort.
Barns rättigheter står i dag på den globala utveck-
lingsagendan. Delmålen som formulerats för att av-
skaffa fattigdomen är bl.a. att alla barn ska ha tillgång
till grundskoleutbildning år 2015 och att barnadödlig-
heten ska ha minskat med två tredjedelar från 1990
till 2015. Det här är mål som överensstämmer i hög
grad med de mål som slogs fast vid barntoppmötet
1990 och som nu i höst ska utvärderas vid en special-
session i FN, då också en ny global agenda för barn
ska antas.
De gemensamma normerna finns alltså, och vägen
framåt har stakats ut av 90-talets stora FN-
konferenser som alla särskilt har tagit upp barns upp-
växtvillkor. Men i vilken mån har barns rättigheter
förverkligats? Har barnkonventionen och det interna-
tionella samfundets ökade uppmärksamhet på barn i
grunden förändrat den verklighet som barn lever i? På
den frågan kan man svara både ja och nej. Det finns
tyvärr inte bara ett svar. Vi kan i dag se parallella
utvecklingstendenser som delvis pekar åt olika håll.
Det finns siffror som tecknar både en ljus och en
mörk bild. Jag tyckte att Marianne Jönsson i sitt in-
lägg gav många tydliga exempel på detta.
Andelen fattiga i världen har t.ex. minskat, medan
antalet fattiga i världen har ökat. Barnadödligheten
har minskat samtidigt som hiv/aids-epidemin hotar att
vända den nedåtgående trenden. Vissa sjukdomar är
utrotade genom vaccinationsprogram, samtidigt som
många inte får tillgång till några vaccinationer. Fler
barn går i skola i dag än någonsin tidigare, men ett av
fyra barn som börjar skolan fullföljer inte fem klas-
ser. I Sydostasien slutar mer än 40 % av eleverna och
i Afrika söder om Sahara slutar var tredje elev före
femte klass. Men det är ändå färre elever som hoppar
av skolan i dag än för tio år sedan.
Fru talman! Barnkonventionen uppmanar och
ställer krav på vårt utvecklingssamarbete. Det är en
uppmaning som Sverige har tagit på stort allvar.
Barns och ungdomars uppväxtvillkor har alltid varit
ett prioriterat mål i det svenska utvecklingssamarbe-
tet, men med barnkonventionen har biståndet till barn
i allt högre grad kommit att baseras på ett rättighet-
sperspektiv. Barn ses som aktiva individer med rät-
tigheter snarare än enbart som en grupp i behov av
särskilt skydd. En perspektivförskjutning pågår inom
svenskt bistånd från barnbistånd med inriktning på att
förse barn med nödvändig service till ett bistånd base-
rat på barns rättigheter. Vi gör i dag inte bara saker
för barn utan i allt högre utsträckning tillsammans
med barn och ungdomar.
I regleringsbreven till Sida har regeringen betonat
vikten av bättre metoder för att förverkliga barns
rättigheter. Både inom Sida och UD har ett sådant
metodutvecklingsarbete pågått under flera år. Insatser
för att höja medvetenheten och kompetensen i barn-
frågor har genomförts, och en översyn i syfte att ut-
veckla ett systematiskt barnrättsperspektiv är nu i sitt
slutskede. Sex olika grupper av barn är prioriterade,
och en strategi för utvecklingssamarbetet håller på att
utarbetas inom vart och ett av följande områden: barn
och hiv/aids, barn med funktionshinder, barn på in-
stitution, barn i väpnade konflikter, barn som arbetar
samt barn som utsätts för kommersiell sexuell explo-
atering.
Översynen avslutas med en barnskrivelse som
läggs fram för riksdagen under detta år. I och med
den kommer regeringens prioriteringar och syn på hur
barns rättigheter ska integreras i biståndet att redovi-
sas.
Fru talman! I november förra året antog EU en
policy för utvecklingsfrågor. På svenskt initiativ
fördes frågan om barns rättigheter in i utvecklingspo-
licyn. Barns rättigheter ska ses både som ett mål i sig
och som ett medel för att effektivisera EG-biståndet.
Nu ska barnrättsperspektivet konkretiseras i det lö-
pande biståndsarbetet. Det gäller det humanitära
biståndet genom ECHO likaväl som det långsiktiga
utvecklingssamarbetet och det partnerskap som ryms
inom Cotonou-avtalet.
Ett steg i det arbetet togs förra veckan vid ett se-
minarium om barn i krig och på flykt som ägde rum i
Norrköping. Det får tjäna som ett svar på Marianne
Samuelssons fråga om hur vi ska rikta fokus på bar-
nen under det svenska ordförandeskapet. Det här
seminariet var en sådan tydlig insats.
Bistånds- och migrationsansvariga i samtliga EU-
länder deltog liksom de båda EU-kommissionärerna
Poul Nielson och Antonio Vitorino, ansvariga för
utvecklingspolitik respektive flykting- och migra-
tionspolitik. Graca Machel redovisade som huvudta-
lare ett mycket starkt engagemang från EU:s sida för
barn. Hon uppmanade EU att visa ett större engage-
mang. En rad FN-representanter deltog, bl.a. Unicef-
chefen Carol Bellamy och FN:s särskilde representant
för barn i krig, Olara Otunnu.
Seminariet lyfte fram barn i ett helhetsperspektiv
genom att spegla barns situation i olika faser i en
konflikt. Det handlade om barn i akuta konfliktsitua-
tioner, barn i flyktingläger och barn som asylsökande
i våra medlemsstater. Avsikten var att belysa hur
insatser för barn får återverkningar i olika skeden av
en konflikt och att visa på olika metoder att integrera
barnperspektivet i både bistånds-, asyl- och migra-
tionspolitiken. Tre tematiska ämnesområden band
samman de här båda perspektiven: barns och ungdo-
mars rätt till deltagande, rätt till utbildning och rätt till
psykosocial rehabilitering.
Min allmänna bedömning är att seminariet lyck-
ades med att fästa uppmärksamhet på länken mellan
bistånds- och flyktingpolitik när det gäller omhän-
dertagande av barn som varit både ögonvittnen till det
våld som krig för med sig och direkta offer. Likaså
ser jag det som en framgång att representanter för
både EU och FN underströk vikten av att frågor om
barn ska ha en framskjuten plats såväl i globala sam-
manhang som i EU-sammanhang.
Barn och ungdomar kom till tals på flera sätt, bl.a.
genom fyra ungdomar i sjuttonårsåldern från Norrkö-
ping med rötter i krigets Bosnien. De deltog aktivt
både i förberedelserna inför seminariet men också på
själva seminariet. Ungdomarna bidrog i hög grad till
de slutsatser som antogs. Jag skulle vilja säga att det
som hände på seminariet i Norrköping där de fyra
ungdomarna men också en klass från en gymnasie-
skola i Norrköping mycket aktivt deltog var ett ge-
nombrott för insikten om vad unga människor kon-
kret kan bidra med om de får reella möjligheter. Med
tanke på det breda deltagande som var på seminariet
kan det få tjäna som ett mycket gott exempel inför
FN:s specialsession i september.
Vad kom vi då fram till? Vilka blev slutsatserna
som ungdomarna i så hög grad bidrog till? Jo, att barn
i dagens moderna krig inte bara är offer utan också
direkta måltavlor i krig som inte bara syftar till herra-
välde över jord och folk utan också till att förgöra
folkgrupper, samhällen och kulturer. Krigshandlingar
som riktas mot barn är ett grundläggande hot mot
möjligheterna att bygga fred och säkerhet. Krigs-
handlingar som riktas mot barn förstör själva grund-
bulten för social integration efter en konflikt. Att
skydda barn och tillgodose barns rättigheter under en
väpnad konflikt ska därför i sig ses som något som på
sikt gagnar en stabil fred.
Seminariet underströk därför vikten av att barns
grundläggande rättigheter bildar utgångspunkt när vi
utformar våra insatser. Rätt till allmän skolgång
framhölls som en nyckelfråga. Att skydda skolbygg-
nader och lärare och att behålla barn och ungdomar i
skolundervisning under en konflikt är av fundamental
betydelse för barns fortsatta utveckling. Men det har
också en symbolisk betydelse för samhället som hel-
het. Att snabbt kunna ordna undervisning i flykting-
läger hjälper till att skapa ordning i en för övrigt
mycket kaotisk situation. Barns rätt till information -
rätt att få egen information - om åtgärder som påver-
kar just dem och deras situation, liksom deras rätt att
delta och medverka i skeenden runtomkring betona-
des mycket starkt på seminariet, inte minst av ung-
domarna själva. Likaså underströks att mycket mer
måste göras för att barns och ungdomars kraft och
energi ska kunna tas till vara i fredsarbetet på ett
mycket bättre sätt.
En förutsättning för att barn och ungdomar ska
kunna bidra till en positiv utveckling är dock många
gånger att de får tillgång till psykosocial rehabilite-
ring. Krigsdrabbade barn behöver hjälp att bearbeta
sina upplevelser.
Barnkonsekvensanalyser bör göras i allt bistånd
för att kunna rikta biståndet på ett mer effektivt sätt.
Generellt sett krävs bättre dokumentation om hur
barn drabbas i krigssituationer och som flyktingar.
Slutligen efterlystes bättre erfarenhetsutbyte, bätt-
re samordning för att stärka skyddet för barn i krig
och på flykt, både mellan EU:s medlemsländer och
mellan EU och FN.
När det gäller slutsatserna på asyl- och migra-
tionsområdet vill jag bara nämna att barnkonventio-
nen till fullo ska återspeglas i asyl- och migrations-
politiken. Det asylsökande barnet ska ses som en
individ med egna rättigheter, och barnens rätt att
komma till tals och bli hörda i asylutredningarna bör
lagstadgas. Rätt till utbildning och psykosocial reha-
bilitering sågs som grundläggande delar av mottag-
ningssystemet.
Ett intressant förslag som väcktes av UNHCR och
som här diskuterades för allra första gången var att
utarbeta ett tilläggsprotokoll till flyktingkonventionen
om flyktingbarns rätt till skydd. Detta är en fråga som
jag avser att ta upp i UNHCR:s globala konsultationer
om flyktingrätten som pågår under det här året.
Fru talman! En rapport från EU-seminariet om
barn i krig och på flykt liksom en konferensrapport
om barn och medier som arrangerades av Kulturde-
partementet förra månaden kommer att sändas som
bidrag till FN:s specialsession om barn som äger rum
i september. Ytterligare svenska bidrag till processen
är tre mindre skrifter som beskriver en del av våra
svenska erfarenheter; en skrift om barnkon-
sekvensanalyser, en skrift om barns deltagande och
en skrift om vårt svenska agaförbud.
Sverige har spelat och spelar en viktig roll i förbe-
redelserna inför specialsessionen. Sverige är en av
initiativtagarna till mötet, och under vårt ordförande-
skap kommer slutdokumentet förhoppningsvis att
förhandlas fram. Ambitionen är att ha slutdokumentet
klart vid det sista förberedande mötet i juni för att
man under de sista månaderna ska kunna koncentrera
sig på alla arrangemang runt mötet.
Mötet i september är en uppföljning av 1990 års
barntoppmöte, som prioriterade utbildning, hälsa och
nutrition. Dessa frågor kommer följaktligen att domi-
nera utvärderingen av resultaten. Men det stannar inte
vid en utvärdering. En ny global agenda för barn som
lägger fast målen för det kommande decenniet kom-
mer också att antas. Utbildning och hälsa kommer
även framgent att ha en framskjuten plats, men nya
mål tillkommer. Icke-diskrimineringsprincipen, barns
deltagande, utbildning med kvalitet, hiv och aids samt
födelseregistrering är några av de bärande delar som
slutdokumentet kommer att innehålla. Barnkonven-
tionen kommer alltså att få en central plats i slutdo-
kumentet.
En av de svenska profilfrågorna är förstås barns
deltagande. En annan är kampen mot alla former av
våld som riktas mot barn, även våld i skolan och
inom familjen.
Fru talman! Fattigdomsbekämpning kommer att
vara ett övergripande tema på FN-mötet i september.
Fokus kommer att ligga såväl på de växande klyftor-
na mellan rika och fattiga länder som på fattigdoms-
fickor inom länderna. Stora uppgifter ligger framför
oss, och det är en styrka att vi kan stå så enade i ar-
betet för barns rättigheter. Den enigheten kommer att
vara till stor glädje och nytta i det internationella
utvecklingssamarbetet.