Fru talman! Dagens debatt handlar om oerhört
viktiga frågor. Barnens situation utgör en av de
största utmaningarna i dagens och framtidens sam-
hälle. Att vi dessutom diskuterar barns situation i ett
internationellt perspektiv gör det ännu mera viktigt
och intressant.
Det är ganska naturligt att vi kristdemokrater delar
barnkonventionens synsätt att barn är unika individer
med egna rättigheter och behov och med kompetens
och kunskap utifrån sina egna förutsättningar som
måste tas till vara. Att sätta barnens bästa i främsta
rummet är självklart för oss kristdemokrater.
I det här betänkandet finns inga reservationer eller
särskilda yttranden. Bakom det ligger en strävan till
samsyn som känns bra i en sådan här viktig fråga. Jag
vill tacka er kamrater från olika partier i utskottet för
det här arbetet, där vi har lyckats komma överens. Jag
tror att det är viktigt i en sådan här fråga i ett land
som Sverige vad vi säger och vad vi gör också när det
gäller ett sådant här betänkande. Vi har strävat till att
nå varandra. Utskottet har besvarat samtliga motion-
syrkanden. Vi kristdemokrater tycker att det är bra att
så stor hänsyn har tagits till de förslag som vi har
haft. Vi har fått in skrivningar bl.a. om barn i Öst-
och Centraleuropa, om barnsexhandel.
I det här betänkandet ligger en bra grund för det
fortsatta arbetet. Det här är ett arbete som hela tiden
måste pågå. Det finns hur stora behov som helst runt-
om i världen. Det finns också behov på hemmaplan.
Det finns en del frågetecken i regeringens politik i
de här frågorna som jag hoppas att statsrådet kan
svara på, och jag kommer till dem om en stund.
I höst kommer ett nytt toppmöte att äga rum i
FN:s generalförsamling. Syftet med det mötet är att
granska om barntoppmötets mål från 1990 har upp-
fyllts och hur. Som det står i betänkandet krävs det
förnyade åtaganden. Hiv och aids liksom väpnade
konflikter har ökat kraftigt under 1990-talet och har
skoningslöst drabbat barn och unga. Vi har redan fått
exempel på vad som har hänt. 15 miljoner barn be-
räknas vara föräldralösa på grund av aids. 300 000
barn tvingas vara barnsoldater. Omkring 130 miljo-
ner, de flesta flickor, går inte i skolan. Minst 150
miljoner barn mellan 5 och 14 år är barnarbetare. Mer
än var fjärde sekund dör en människa på grund av
svält och fattigdom i världen. 75 % av dessa är barn.
18 000 barn varje dag, mer än 6½ miljon barn varje
år, dör på grund av svält och fattigdom. Det kan inte
accepteras. Också vi i Sverige har en del av ansvaret
för detta och för att det görs någonting åt det.
Fru talman! Förutom FN-konferensen i höst
kommer också den första världskonferensen om sex-
uell exploatering av barn från 1996, Stockholmskon-
ferensen, att följas upp i Yokohama i december sena-
re i år. Vid världskonferensen 1996 antog 122 rege-
ringar enhälligt en aktionsplan som skulle utgöra
grunden för det fortsatta arbetet mot kommersiell
sexuell exploatering av barn. Den svenska handlings-
planen offentliggjordes i juli 1998, men den kritisera-
des bl.a. för att vara dåligt underbyggd, för allmänt
hållen och för att den i stora stycken saknade tidsra-
mar, konkreta förslag och mål.
Statsrådet Ingela Thalén svarade på en skriftlig
fråga i januari förra året som hade ställts av Inger
Davidson att det är viktigt att revidera den svenska
handlingsplanen och att hon hade för avsikt att se
över den inför uppföljningskonferensen som äger rum
i slutet av året.
Vi undrar nu vad som har hänt. En reviderings-
process har inletts, men vad kommer slutprodukten
att innehålla? Kommer kartläggningar av t.ex. pro-
stitution av minderåriga att göras? Kommer det att
finnas några konkreta målsättningar eller förslag till
åtgärder och insatser? Hur är det med det förebyg-
gande arbetet? Kommer det att finnas förslag till hur
t.ex. personal inom hälso- och sjukvården ska få kun-
skap om sexuella övergrepp? Kommer det att finnas
någon redogörelse för hur man specifikt skyddar och
stöder offer för kommersiell sexuell exploatering?
Det ska bli intressant att höra vad statsrådet Maj-
Inger Klingvall har att säga om detta.
Det behövs tydliga mål och konkreta åtgärdsför-
slag. Sverige är en förebild för många länder i det här
arbetet. Därför är det extra viktigt att den svenska
handlingsplanen blir sådan att den kan inspirera andra
länder.
Fru talman! Ibland känns det som att den svenska
regeringen tar alltför lätt på kritik gällande mänskliga
rättigheter som riktas mot Sverige. Ofta sägs att pro-
blemen är marginella i vårt land. Samtidigt har Sveri-
ge faktiskt fällts vid ett flertal tillfällen för brott mot
barnkonventionen. Vi är även det land som fällts flest
gånger av FN:s kommitté mot tortyr, och det är inte
bra, det tror jag inte att någon av oss tycker. Frågan är
vad som görs för att vi ska komma ifrån det här.
Även i den bristfälliga svenska handlingsplanen
mot sexuell exploatering av barn sägs det att detta är
ett marginellt problem i Sverige. Men så är inte fallet.
Flera rapporter från bl.a. polisen visar på motsatsen,
liksom en studie som ECPAT snart kommer att pre-
sentera.
Fru talman! Jag tror att vi alla här i kammaren i
dag har liknande åsikter i dessa frågor. Det måste
göras - inte bara sägas - saker för att man ska komma
till rätta med problemen och med alla barns utsatta
situation i andra länder, men även i Sverige.
En av anledningarna till att jag är riksdagsledamot
är att jag vill vara med i Sveriges parlament för att
kunna göra mer för barn som far illa. Jag undrar vad
man, när man är utomlands, svarar ett barn som med
vädjande ögon säger: Ta mig med till ditt land! Eller:
Du som är rik, hjälp mig och mina barn! Man kan inte
ta med dem. Ni har säkert mött sådant här. Det finns
många liknande exempel. Det skär ända in i hjärtero-
ten på en.
Vi har ett ansvar. Vi måste fortsätta det här arbe-
tet. Vi kristdemokrater kommer att göra det, och det
känns bra att vi i vårt utskott och i den här kammaren
är så eniga om att det i ett internationellt perspektiv
behöver tas krafttag för att förbättra för barn i utsatta
situationer.
Fru talman! Det känns inte svårt att yrka bifall till
hemställan i betänkandet.