Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag till
fullo instämmer i det som Bengt Hurtig tidigare har
tagit upp och i det som Vänsterpartiet har lyft fram
i sin meningsyttring. Jag skall inte upprepa dessa
ståndpunkter, eftersom de med all tydlighet har
framgått för kammarens ledamöter.
Jag vill bara ta upp några andra synpunkter på detta
ärende. Jag tänkte börja med frågan om behovet av
reformer inom riksdagen. Jag är väldigt glad över
Riksdagsutredningen, och jag anser att man har
gjort ett mycket gott arbete. I mina ögon är behovet
av reformer mycket stort.
Daniel Tarschys påpekade att det under senare år
har genomförts många förändringar. Jag anser att
dessa förändringar är av godo. Det gäller t.ex.
öppna utskottsförhör, möjligheten till samlade
voteringar och möjligheten att inte förlägga
voteringar på kvällarna utom när nöden så kräver
det. Men dessa förändringar är inte alls tillräckliga.
Det finns ett stort behov av ytterligare reformer.
En fråga som har tagits upp i utredningen och i
betänkandet gäller slopandet av urtima riksmöte
och möjligheten att förlänga riksdagsåret. Jag
hälsar det förslaget -- och förhoppningsvis det
beslutet i dag -- med stor tillfredsställelse. Enligt
min uppfattning är den arbetsordning som råder
här i riksdagen i det närmaste omänsklig. Under
den korta tid som jag har haft förmånen att vara
med här -- tre år -- har jag kunnat konstatera att det
är svårt att få riksdagsarbetet och den tid som man
här lägger ner på det att gå ihop med det privata
livet och familjen. Det har visat sig i det närmaste
omöjligt, trots att jag bor här i Stockholm.
Det arbete som vi utför här är väldigt hämmat av
det faktum att vi under mycket kort tid har att ta
fram olika förslag och fatta beslut. För egen del är
den här situationen nästan ohållbar. Jag har tolkat
det i stor utsträckning så, att eftersom vi är ett litet
parti får de enskilda representanterna ta sig an
väldigt många frågor. Men vid samtal med andra
ledamöter, och inte minst när Ingela Thalén
häromveckan gick ut i en stor artikel i Aftonbladet
och beskrev sin situation, har jag kunnat konstatera
att detta inte alls hänger ihop med att vi är ett litet
parti. Denna orimliga arbetsbörda delas av många.
Förslaget om en förlängning av riksdagsåret skulle
alltså väsentligt kunna förbättra situationen på den
här punkten.
Fru talman! Jag har betraktat den här frågan utifrån
möjligheten att kunna leva ett normalt liv även om
man är riksdagsledamot. Jag tycker att det har varit
svårt. Men detta har också en politisk aspekt, och
det kunde vi se under hösten 1992 då krispaketet
antogs. Just frånvaron av urtima riksting gjorde att
riksdagen inte kallades in och fick möjlighet att
under kort tid debattera de stora och viktiga förslag
som då lades fram och som det fanns många
synpunkter på. Vikten av att förändra
arbetsordningen här i riksdagen gäller både för att
kunna leva ett normalt liv och för att få politiska
förslag bättre förankrade och bättre diskuterade
innan man går till beslut.
Fru talman! Jag vill också beröra en motion som
behandlas i det här betänkandet. I och för sig
förtjänar motionen inte uppmärksamhet men den
finns där ändå. Det är en mycket märklig motion
som Charlotte Cederschiöld har väckt. Hon har
tagit upp de problem som hon ser med att
ledamöterna är placerade länsvis och inte utifrån
partibeteckning. Enligt Charlotte Cederschiöld
leder detta till bytänkande. Jag har väldigt svårt att
förstå den synpunkten, och jag har svårt att förstå
hur Charlotte Cederschiöld som delar bänk med
Barbro Westerholm kan ha så stora invändningar
mot den länsvisa placeringen.
Jag delar bänk med Henrik S Järrel, och för egen
del kan jag säga att jag tycker att det är en fördel
med att vara länsvis placerade och med att vi inte
sitter samlade i partigrupper. Om man inte kan
behålla partidisciplinen och de partimässiga skälen
till varför man tycker si eller så i en fråga tror jag
inte att det hjälper att man sitter samlat, utan då är
det helt andra faktorer som är avgörande. Jag är
alltså glad över att utskottet har avstyrkt denna
motion. Det är beklämmande att den över huvud
taget har väckts.
Fru talman! Avslutningsvis skall jag ta upp en
motion som jag under tre år i följd har väckt och
som har fått en mycket positiv behandling. Man
brukar säga att trägen vinner. Vi från
Vänsterpartiet har tagit upp frågan om registrering
av ledamöters ekonomiska intressen. Och varför
har vi gjort det? Ja, det kan naturligtvis vara av
intresse för var och en av oss att se hur den
ekonomiska situationen för övriga ledamöter ser
ut. Men det är inte detta som har varit
huvudmotivet. Jag anser att denna fråga har väldigt
stor betydelse med tanke på det bristande
förtroende som många av oss politiker faktiskt
åtnjuter bland det svenska folket. Många anser att
vi politiker skor oss på andras bekostnad och att vi
inte lever upp till situationen som föredömen på det
sätt som vi borde göra i olika avseenden.
Jag tror att det är av stor betydelse att det klart och
tydligt framgår hur ledamöters ekonomiska
situation ser ut och i vilken mån vi ledamöter kan
anses vara otillbörligen påverkade av att vi har
ekonomiska intressen i en bolagsstyrelse,
fackförening eller i något annat sammanhang.
Därför blev jag mycket glad när vi första gången
fick stöd för vår reservation av socialdemokraterna
men nu senast också av enskilda ledamöter -- Inger
Lundberg från Socialdemokraterna och Barbro
Westerholm från Folkpartiet. Jag hoppas att
riksdagen i dag kan fatta ett enhälligt beslut om
detta förslag.
Man kan säga att detta är en liten fråga, men den
är betydelsefull. Om den i någon mån kunde bidra
till att höja politikers anseende, vore det mycket
bra.