Herr talman! Jag tillhör dem som hälsar detta
förslag utan någon större glädje. Jag menar att det
är ett i flera avseenden olyckligt förslag som vi nu
skall ta ställning till. I några avseenden är det ett
farligt förslag. I alla avseenden är det ett djupt
otillräckligt förslag.
Förslaget är olyckligt därför att det innebär att vi nu
skall övergå till kalenderårsbudget utan att
samtidigt övergå till vårval. Det kommer att leda till
djupgående förändringar i riksdagens
arbetsbetingelser under höstarna. Det kommer att
leda till en ytterst forcerad behandling av
budgetbetänkandena, och det kommer att leda till
att man under en del år inte kommer att hinna
avsluta budgetbehandlingen innan kalenderåret
börjar. Detta får i sin tur allvarliga effekter för
statsförvaltningen, där det inte kommer att finnas
färdiga regleringsbrev till hands när utgifterna
kommer.
Riksdagsutredningen är på det klara med att det
inte finns några möjligheter att hålla tidtabellen
före årsskiftet under valår, när budgeten läggs fram
sent. Det innebär att man med öppna ögon
accepterar att myndigheterna utsätts för den här
typen av allvarliga svårigheter i det egna arbetet.
Jan Bergqvist sade att partiledarna hade kommit
överens om att inte aktualisera frågan om vårval.
Det är nästan riktigt, men sanningen är att de inte
har kommit överens om att aktualisera frågan om
vårval. Ordet inte skall flyttas i meningen. Då blir
det en något annan innebörd.
Jag tillhör dem som liksom Bertil Fiskesjö djupt
beklagar att Socialdemokraterna har förhindrat
denna angelägna reform.
Det är olyckligt att vi nu genomför en förändring av
budgetbehandlingen utan att radikalt förenkla
hanteringen. En sådan förenkling hade kunnat ske
om finansutskottet hade fått en starkare ställning.
Vi har haft en diskussion där Jan Bergqvist har
velat lugna dem som menar att finansutskottet har
fått en för stark ställning. Jag intar den rakt
motsatta uppfattningen. Jag beklagar djupt att man
inte har tagit steget att ge finansutskottet en
starkare ställning. Det går att beklaga desto mer
med tanke på det prekära läge som statsfinanserna
nu befinner sig i.
Under de närmaste åren står vi i Sverige inför en
enorm politisk ansträngning för att försöka få bukt
med ett galopperande budgetunderskott. Det
kommer att kräva en utomordentlig mognad,
beslutsamhet och klokhet av denna riksdag. Det är
nödvändigt att se till att budgetpolitiken blir
konsistent, att förhindra att den rämnar i sina olika
beståndsdelar. Jag tror att man kan säga att vi under
de år som har gått sedan utskottsreformen för 23 år
sedan har klarat oss ganska väl. Det har inte
inträffat stora olyckor i riksdagsbehandlingen av
budgetpropositionen. Det är, om man får tillåta sig
uttrycket, mera tur än skicklighet. Det kan mycket
väl inträffa att vi under kommande år hamnar i det
läget att utskottens oberoende i fråga om
budgetbehandlingen leder till djupt inkonsistenta
budgetbeslut.
Det är angeläget att man förhindrar en sådan
utveckling genom att ge finansutskottet en
sammanhållande roll i budgetbehandlingen. Den
rollen har finansutskottet i ett flertal andra länder.
Vi bör därför gå vidare med reformen av
budgetprocessen och se till att det i nästa steg införs
en sådan ordning att hela budgetpropositionen
remitteras till finansutskottet och att fackutskotten
därefter får tillfälle att yttra sig över de olika
avsnitten. En sådan ordning ger mycket starkare
garantier för en konsistent statsbudget än den
ordning som vi nu har.
Jag säger att detta är en djupt otillräcklig reform.
Det är den i perspektivet av de väldiga
statsfinansiella problem som tornar upp sig.
Herr talman! Jag har under de år som jag har varit
medlem i riksdagen engagerat mig starkt för en
bättre riksdag vad gäller arbetsformerna. Jag har
verkat för öppna utskottsförhör, för att stoppa
kvällsvoteringarna, för att införa sammanhållna
voteringar och för att få starkare krav på
konsekvensbedömningar i regelsystemet. På dessa
punkter har det gått bra. På flera andra punkter har
det gått dåligt.
Jag har verkat för att vi skall få rimligare
sammanträdeslokaler som är mer anpassade till
antalet deltagare i debatterna. Jag har verkat för att
vi skall få något färre antal ledamöter. Jag har också
verkat för en starkare sammanhållning av
budgetbehandlingen. I det avseendet har jag inte
lyckats särskilt väl. Jag tror ändock att det är viktigt
att arbetet med att reformera riksdagens
arbetsformer går vidare.
Jag vill i efterhand sälla mig till dem som tackade
Bertil Fiskesjö för hans insatser i konstitutionella
frågor. Jag är inte längre ledamot av
konstitutionsutskottet, men jag har varit det under
den period då Bertil Fiskesjö var ordförande. Jag
vill tacka honom för samarbetet både i det utskottet
och i ett otal konstitutionella utredningar där vi har
varit ledamöter.