Herr talman! Oavsett var man placerar ordet ''inte''
när det gäller att inte flytta valdagen, konstaterar
jag att även Folkpartiet accepterade det här.
Daniel Tarschys sade att det inte är möjligt att klara
av budgeten under hösten, åtminstone inte under
valår. Jo, det är det visst, åtminstone under de valår
då det inte sker någon förändring av regeringen. Vi
skall nu förlänga mandatperioden till fyra år. Vi kan
inte räkna med att det skall bli ett regeringsskifte
vid varje val. Problemet med att det förvisso kan bli
en stark press och koncentration vid valår är
betydligt överdrivet. I den mån man inte hinner
med budgeten kan man gå in en bit i januari. Den
metoden förekommer i andra länder. Det fungerar
där. Jag kan inte förstå varför det inte skulle kunna
fungera även i Sverige.
Jag har en helt annan syn på frågan om hur
statsfinanserna skall saneras än vad Daniel
Tarschys har. Han tror att om man bara har ett
mäktigt finansutskott, ett överutskott, skall man
minsann kunna klara av det här. Saneringen av
statsfinanserna kan aldrig klaras om man inte får
med sig en majoritet av partigrupperna i riksdagen.
Därför är det avgörande att partigrupperna
samordnar sitt arbete i fackutskott och
finansutskott och är beredda att medverka till en
sund ekonomi.
Det är enligt min mening oerhört överdrivet, vilket
Lindbeckkommissionen och andra har varit inne
på, att man skall skapa ett slags utskott som står
över alla andra, som skall styra och ställa och ha en
oerhörd makt. Det hjälper inte. Det är inte på det
sättet man skall arbeta. Det skall vara ett samspel
mellan dem som kan fackområdena och dem som
håller i budgeten. I Daniel Tarschys tal fanns litet
av hokuspokus där man bortser från att om
partigruppernas samordning fungerar bra så
fungerar också alla utskott bra.