Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande nr 10 som rör vuxenutbildningen.
Låt mig sedan säga några ord om det mandat som alliansregeringen fick av väljarna i valet 2006. Det är viktigt. Kritiken mot utbildningssystemet i Sverige hade under en längre tid varit massiv. I grundskolan och gymnasiet hade kunskapsresultaten försämrats, avhoppen hade ökat, lärarnas situation var mycket dålig, ordningsproblemen var stora. Den högre utbildningen hade eftersatts eftersom tidigare socialdemokratiska regeringar var mer intresserade av att dölja arbetslöshetssiffror och upprätthålla kvantitativa mål än av att skapa en utbildning med hög kvalitet och goda resultat.
Den politik som fördes var inte bara ett svek mot de ungdomar som inte fick en första chans utan också ett svek mot de ungdomar som behövde en andra chans. Man såg inte utbildning som en investering i den enskilde, och den socialdemokratiska regeringen var ungefär lika flexibel som en skorsten på Silja Europa när det handlade om att ta till sig av kritiken.
Därför gav väljarna ett mycket tydligt mandat till allianspartierna att förbättra detta. Inget annat mandat som den nuvarande regeringen fått, förutom mandatet att bryta utanförskapet, är så starkt som mandatet att förändra, renovera och upprusta den svenska utbildningspolitiken. Det är viktigt, och steg för steg genomför vi nu den politik som vi gick till val på. Vi genomför den politik som väljarna i Sverige sagt är viktig för vårt lands utveckling. Detta reformarbete är dessutom mycket stort, inte bara för att vi tycker att det är roligt att genomföra så mycket som möjligt på en gång, utan också för att det finns så mycket att göra.
Herr talman! Vuxenutbildning är, precis som tidigare nämnts, en viktig kugge i det livslånga lärandet. Det är viktigt att människor som inte har en grundskoleutbildning får det. Det har man rätt till enligt lag. Likaså har människor som inte har en gymnasieutbildning rätt att få det, och de som vill komplettera sin utbildning ska ha möjligheter att göra det. Vi vet nämligen att det skapar större möjligheter för människor - möjligheter att få ett bra liv, möjligheter att få ett jobb, möjligheter att kunna växa som individ och få en bättre framtid. Regeringen har inom ramen för skollagsarbetet tillsatt en arbetsgrupp för att utreda inte om utan hur de som i dag saknar gymnasieutbildning ska ha rätt att få det.
När man lyssnar på oppositionen verkar det ibland, herr talman, som om det enda som hänt i svenskt skolväsende, och det enda som finns att diskutera, är en neddragning på komvux med 600 miljoner kronor i budgetpropositionen som presenterades för riksdagen i november 2006. Därefter har ingenting hänt, så att säga. Tiden har stått still. Det är den frågan man hela tiden diskuterar.
Sanningen är att under de senaste tio åren har anslagen till den kommunala vuxenutbildningen minskat i sju av tio statsbudgetar. Sex gånger har neddragningar av den kommunala vuxenutbildningen gjorts av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En gång har neddragningar gjorts av de borgerliga, nämligen nu. Oppositionen försöker göra ett nummer av detta och säger att vi desarmerar och rustar ned. De får det att framstå som om det inte längre fanns någon kommunal vuxenutbildning.
I dag handlar det om att antalet, på ett ungefär, dimensionerats från 90 000 till 80 000. Det sker eftersom en person nu får ett arbete var fjärde minut, men det rasar oppositionen inte över. De säger ingenting om hur fantastiskt det är att det aldrig någonsin tidigare i svensk historia skapats så många jobb som nu. Bara under den här debatten har ett sextiotal jobb skapats. Det rasar man inte över, utan man fokuserar på neddragningen.
År 2000, herr talman, sänkte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet anslagen till komvux med 320 miljoner kronor. Året därpå sänkte de anslagen med ytterligare 150 miljoner kronor. Påföljande år slog de till med en neddragning på 710 miljoner kronor. År 2003 drog de ned med ytterligare 810 miljoner kronor. Därefter låg anslagen i stort sett stilla fram till budgetåret 2006/07. Summan av de nedskärningar som gjordes av den andra sidan uppgår till ca 2 miljarder kronor.
Vad är poängen med detta? Jo, poängen är att en del består av Kunskapslyftet. När konjunkturen var svagare, när arbetsmarknaden var sämre, ökade man anslagen och fler människor kom in i dessa utbildningsformer. När sedan fler jobb kommer, arbetsmarknadsläget förbättras, konjunkturen förbättras, kan man dra ned. Det är precis det som den nuvarande regeringen gör. Man kan justera dimensioneringen och anslagen en aning utifrån hur konjunkturen ser ut. Det betyder inte på något sätt att grundbulten i den kommunala vuxenutbildningen och det livslånga lärandet går förlorad, utan det betyder att när fler människor får jobb minskar efterfrågan en aning. Det är inte särskilt stor skillnad mellan hur de olika regeringarna agerat.
Herr talman! Jag vill även säga några ord om den nya yrkeshögskolan, som presenterades häromdagen. Det är en viktig utredning. Den har inte berörts så mycket i den här debatten, men vi vet att det handlar om att samla olika utbildningsformer - kvalificerad yrkesutbildning, kommunala påbyggnadsutbildningar och en del annat - under ett och samma tak.
Jag vill peka på en sak som är viktig här. När man slår samman detta kan man nå en del samordningsvinster. Man kan kvalitetssäkra. Man kan göra omvärldsanalyser. Man kan göra bedömningar om dimensionering och så vidare på ett bättre sätt än tidigare. Det är mycket viktigt. Det är det positiva.
Men det är också viktigt att man ser att de enskilda utbildningsformerna, till exempel kvalificerad yrkesutbildning, har en del inslag i utbildningen som det är väldigt viktigt att värna. Det är specifika karaktärsdrag som har gjort den utbildningsformen framgångsrik. Det handlar framför allt om näringslivets roll inom utbildningen och det som kallas för LIA, lärande i arbetsliv.
Jag tycker att det är mycket glädjande att detta också tas upp i den här utredningen, att man betonar vikten av en arbetsplatsförlagd del av utbildningen. Man betonar också andra saker som är mycket viktiga, till exempel hur situationen på arbetsmarknaden ser ut och att de behov som finns hos näringslivet också måste ha en betydande roll när man utformar de här utbildningarna.
Med dessa ord yrkar jag än en gång bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande UbU10.
(Applåder)