Herr talman! Jag hade först inte tänkt begära ordet i den här debatten, men eftersom det kom både ett antal angrepp på Socialdemokraterna och ganska många osanna påståenden tänkte jag att det ändå är dags att säga några ord avslutningsvis.
Vuxenutbildningen i Sverige är något som är ganska unikt. Jämfört med andra länder har vi i Sverige byggt upp system som många andra länder är avundsjuka på. Det har vi gjort med målmedvetenhet, för vi har sett att det behövs en andra chans för människor att göra nya livsval senare i livet.
Det har varit viktigt. Det har funnits en politisk strid om hur man ser på vuxenutbildning, och Fredrik Malm gav tidigare en helt märklig historiebeskrivning när han beskrev den neddragning av vuxenutbildningen som skedde under ett antal år. Vad var det? Det var avtrappningen av den tillfälliga satsning som Sverige hade gjort och som var helt unik i ett internationellt perspektiv - Kunskapslyftet. Där gav man hundratusentals människor chansen att faktiskt bättra på sin utbildning under och efter 90-talskrisen vi hade i Sverige, där människor hade lämnats i arbetslöshet och inte hade möjlighet att komma tillbaka på arbetsmarknaden.
I detta ekonomiska krisläge gjorde Sverige någonting unikt. Vi bedrev en svår saneringspolitik och gjorde samtidigt en unik satsning på vuxenutbildning för att göra det möjligt för dessa människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Vi sade att det var en tidsbegränsad satsning för att ge dem chansen att komma igen.
Vi var inte helt överens i riksdagen om detta, herr talman. Moderaterna och högern motarbetade det från första stund. De hävdade att det bara handlade om arbetsmarknadspolitik. Det var att hälla kunskap över människor som saknade personliga motiv att vidga sitt kunnande, som det sades. Det är ett sätt att se på vuxenutbildning.
Vi sade hela tiden att detta var en tillfällig satsning för att ge de här människorna chansen, och den skulle trappas av. Det gjordes, och pengarna gick tillbaka i den kommunala påsen.
Varför den borgerliga regeringen nu är så aggressiv mot oss när vi säger att vi har mer pengar till den kommunala vuxenutbildningen än regeringen kanske beror på att man är lite tom i politiken och därför på något sätt måste skylla på oss i oppositionen för att man drar ned på vuxenutbildningen. Det är inte vi som gör det - det är ni. Stå för det! Säg att det är bra att dra ned på vuxenutbildningen med 600 miljoner, eftersom ni behövde de pengarna för att sänka skatten någon annanstans! Eller fanns det några andra skäl till varför de 14 000 platserna inte behövdes?
Att nämna Stockholm i sammanhanget som något slags förebild för vuxenutbildningen just nu är lite skrattretande när vi ser reportage om studenter i vuxenutbildning som inte ens kan gå klart sin utbildning för att man drar ned och ändrar studiemedelssystemet så att de inte har chansen att studera kvar. Det är ert val. Det är inte vårt val.
Visst kan man säga att kommunerna kan ta sitt eget ansvar. Men staten har ju bidragit med pengar. Det luriga med er neddragning är att ni drar ned mest på de kommuner som har störst behov. Mats Pertoft var inne på det på ett väldigt belysande sätt. Det är i de kommuner som har haft störst utbildningsbehov som neddragningarna på vuxenutbildningen har varit störst. Varför? Borde det inte vara precis tvärtom? Var inte själva tanken med vuxenutbildningen att ge mest till dem som har störst behov?
Det är klart att den här debatten blir ganska skarp, eftersom den blottlägger en ideologisk skillnad i hur man ser på utbildning och vem som har rätt till utbildning. Ni kanske tycker att den här debatten är lite jobbig att ta, men ni kommer att få ta den varje dag fram till nästa val. Vuxenutbildningen är nämligen något som Sverige ska vara stolt över. Då måste man också vara beredd att satsa på den och inte använda pengarna till skattesänkningar för dem som redan har det bäst i vårt samhälle.