Herr talman! När man hör den empati och passion och det känslomässiga tonläge Mikael Damberg använder är det uppenbart att jag trampade på en öm tå när jag presenterade det faktum att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skar ned på komvux i sex statsbudgetar av nio. Man kan förstås säga att det var tillfälliga satsningar som trappades av. Men det var ändå neddragningar, och det var ändå så att man ökade volymen och dimensioneringen på vuxenutbildningen inom ramen för Kunskapslyftet när man ansåg att det behovet fanns. När man ansåg att behovet var mindre dimensionerade man ned volymen och anslagen.
Det är egentligen inget konstigt med det. Faktum är att den politik som vi bedriver nu innebär att vi har minskat på detta ytterligare lite grann eftersom det mycket svåra läge på arbetsmarknaden som Mikael Damberg talade om nu har förbättrats. Det innebär att det nu är ett lite mindre tryck på vuxenutbildningen. Det innebär att vi säkert skulle kunna diskutera de handslag och uppgörelser på området som Socialdemokraterna talar om eftersom det i sak inte skiljer så mycket - även om det i retorik skiljer ganska mycket.
Man får det också att låta, herr talman, som att det inte längre finns någon omfördelningsmekanism i systemet. Men de här nycklarna är införda i Robin Hood-skatten och skatteutjämningssystemet. Jag vet inte om Socialdemokraterna vill in och rucka på det, men de ligger där i alla fall, så det är ju inte så att det inte finns någon fördelning till de kommuner som behöver det mer än andra.