Herr talman! Det finns säkert all anledning att
nogsamt beakta hur barnen har det. I ett land som
ger skolväsendet den största andelen av
bruttonationalprodukten i världen kan skolan inte
vara alldeles lottlös när det gäller resurser.
Men vi har fått spara in på resurserna; den saken är
klar. Det beror på att den politik som har förts i det
här landet har gjort att landets inkomster kraftigt
har minskat. Vi har haft bekymmer med
arbetslöshet till stora kostnader, och vi har därför
varit tvungna att göra begränsningar på snart sagt
alla områden, även på skolans. Men faktum
kvarstår: Skolväsendets andel av BNP är störst i
Sverige i jämförelse med andra länder.
Det råder en mycket stor samstämmighet
beträffande betygen fr.o.m. årskurs 8 till
slutbetyget i nian. Det rådde också en mycket stor
samstämmighet om att vi skulle kunna börja sätta
betyg redan från årskurs 7, och detta har nu blivit
den borgerliga majoritetens beslut.
Även om det centrala avstämningsprovet i årskurs
5 råder det, såvitt jag begriper, stor
samstämmighet. Jag vågar påstå att vi alla är på det
klara med att det är nödvändigt att ha vissa typer av
prov för att kunna klarlägga hur våra elever ligger
till.
Beträffande de nationella proven i årskurs 5 skiljer
vi oss åt genom att vi på den borgerliga sidan anser
att dessa skall följas av en skriftlig information. Det
gör vi av hänsyn till och respekt för målsmän och
elever, för att de skall få den information om
situationen i skolan som trots allt är rimlig.
Jag vet att Vänsterpartiet har ett annat synsätt på
detta område, men för den stora mängden
människor i landet är det alldeles självklart att vi
skall ha någon form av betygsättning och prov samt
få tillgång till information.