Herr talman! Det är nog bra med utvecklingssamtal
och annat. Men nu på senare tid har rapporterna
om hur barnen egentligen har det i skolorna duggat
tätt. Jag har själv valt att studera några skolor.
Det visar sig att man skär ner på framför allt de
mjuka områdena. Det handlar om
stödundervisning, extralärare och andra
stödresurser såsom psykologer, SYO-konsulenter
och kuratorer. I den situationen kan man som
Hasse och Tage undra hur barnen egentligen har
det.
Betyg, prov och annat styr verksamheten hårt i
tiden, eftersom de är resultatinriktade. Jag tror att
vi måste ta oss en funderare på detta, Hans Nyhage.
På vilket sätt påverkar det den situation vi har ute
i skolorna? Det har kommit rapporter om
nedskärningar, allergirapporter och annat.
Ni vill gärna att det skall ske ett utvecklingsarbete
som leder till olika arbetssätt. Hinner de att prövas
och utvärderas om det samtidigt skall sättas en
massa betyg och genomföras nationella prov och
annat? Blir inte detta problematiskt när det gäller
sådana viktiga saker som ämnesutveckling,
pedagogik och metodik inom t.ex de
naturorienterande ämnena?
Jag tror att vi binder ris till egen rygg med en
intensiv betygssättning och intensiv proverksamhet
när det gäller möjligheten för professionalism och
möjligheten att utveckla och pröva t.ex. alternativa
och undersökande arbetssätt i skolorna. Vi skall
nog ta oss en funderare på hur barnen egentligen
har det.