Fru talman! Regeringens skolpolitik även på detta
område kan kort sammanfattas som familjefientlig,
rigid och mer hänsynstagande till kommunalrådens
intressen än till de enskilda familjernas och elevernas
intressen.
Flexibilitet, kvalitet och valfrihet borde vara
självklara begrepp i en tid som vår och inte statlig
styrning till en given organisatorisk form eller till
pedagogiska doktriner som mer bygger på flummiga
gissningar än på verklig kunskap om sakers tillstånd.
De som vi nu upplever inom skolans område i
allmänhet och som också avspeglar sig i majoritetens
förslag kring fristående förskoleklasser är djupt oro-
ande. Vi upplever ett medvetet socialt experiment
med våra barn och elever som för mig känns väldigt
skrämmande och som i sin förlängning kommer att
fördjupa de problem som vi redan står inför i dag.
Fru talman! Jag återkommer längre fram till detta.
När det specifikt gäller tillståndsgivning för fri-
stående förskoleklasser föreslår majoriteten ett sys-
tem med två olika bedömningsgrunder.
För den fristående skolan som också vill bedriva
förskoleklass föreslås Skolverket vara tillståndsgivare
och utöva tillsyn medan kommunen skall ha ansvaret
för den helt fristående förskoleklassen. Detta är med
andra ord en synnerligen märklig konstruktion.
Den ologiska förklaringen finner man i regering-
ens grundinställning till skolans roll i allmänhet och
som beskrivs i texten: "En verksamhetsmässig integ-
rering är svår att uppnå utan ett nära och dagligt sam-
arbete mellan personalen i förskoleklassen och sko-
lan."
I praktiken betyder detta att regeringen indirekt
ger kommunerna det rådet att inte ge tillstånd för helt
fristående förskoleklasser. Kommunalrådets veto blir
viktigare än föräldrarnas och personalens vilja även
på den här punkten.
Vi moderater anser, precis som våra borgerliga
vänner, att det borde vara självklart att ge alla alter-
nativ samma förutsättningar att verka oavsett vem
som är huvudman. Skolverket bör därför ha ansvar
för båda formerna. Vi har också en gemensam reser-
vation kring detta.
Fru talman! Mönstret när det gäller bidragsregler-
na för fristående alternativ känns igen och präglas
även här av inställningen att den kommunala verk-
samheten är viktigare än föräldrarnas vilja. Förhopp-
ningen att majoriteten redan nu skall inse betydelsen
av fristående alternativ även inom förskoleklass och
ge likvärdiga villkor för dessa är inte särskilt stor,
men insikten kommer förhoppningsvis att infinna sig
i samma takt som ansökningarna till fristående alter-
nativ strömmar in och kraven från föräldragrupperna
ökar.
En annan princip som vi borde kunna vara över-
ens om är principen att alla elever oavsett stödbehov
bör ges samma rätt att välja som andra elever. Risken
är nu uppenbar att rätten att välja begränsas till att
enbart gäller elever som inte har ett stort stödbehov.
Det är en tråkig och njugg inställning till handikappa-
de, till elever som kanske skulle må allra bäst av att få
sitt val tillfredsställt.
Vi moderater har i vår partimotion pekat på den
problematik som sammanblandning av verksamheter-
na fritidsverksamhet och förskoleklasserna innebär.
Ordet på detta område är integration och förefaller
vara den stora lösningen på alla problem i skolan.
Detta tror vi är i grunden feltänkt.
Skolan och nu även förskoleklasserna skall integ-
reras med både förskolan och fritidsverksamheten. Vi
är på väg att få ett system där eleverna inte bara är i
skolan hela dagen, utan också där de olika verksam-
heternas profil suddas ut helt. Detta innebär inte bara
att alternativa former av skolbarnomsorg omöjliggörs,
utan vad värre är att det sker på bekostnad av det
verkliga uppdraget som läroplanernas mål beskriver.
Detta pedagogiska experiment skördar naturligtvis
offer, och de tydligaste offren hittar vi bland de elever
som finner skolans uppgifter mindre lustfyllda och
kanske t.o.m. svåra.
Andra offer finner vi bland lärare som får sin roll i
grunden förändrad och som inte stämmer med den
utbildning man fått. Det uppdrag som regeringen gett
handlar just om hur integration av förskoleklass,
skola och fritis skall regleras i skollagen och hur
förskolan kan bilda en egen skolform.
Fru talman! Jag är orolig på den här punkten och
finner att kunskapsskolan i dess vidaste bemärkelse är
på väg att omvandlas till en skola där omsorgsfrågor-
na blir viktigare än kunskapsfrågorna.
Skolverkets rapporter kring skolornas resultat
borde verka uppvaknande på skolministern och ge
andra tankar än integration som den gordiska knuten.
Men tyvärr verkar Skolverkets rapporter snarare ver-
ka som sömnpiller för skolministern än tvärtom. I
vart fall ser vi väldigt lite av nytänkande och förslag
som gynnar ett bra kunskapsresultat.
Fru talman! Betänkandet om fristående försko-
leklasser är ett ofullständigt dokument med förslag
som vi inte kan acceptera. Jag har pekat på några få
av dessa, som återfinns i våra sju reservationer i be-
tänkandet. Men för tids vinnande vill jag yrka bifall
enbart till vår reservation nr 1 under mom. 1.