Fru talman! Det betänkande som vi nu har att be-
handla berör frågan om fristående förskoleklass,
godkännande och tillsyn av densamma, men också
frågor om bidrag och avgifter, om barn med omfat-
tande behov av särskilt stöd, rätten till återkallande av
bidrag, övergångsbestämmelser, utvärdering, uppfölj-
ning av ekonomiska konsekvenser samt förskoleklass
vid svensk utlandsskola. Vi har berört samtliga delar i
den motion som vi kristdemokrater har skrivit med
anledning av propositionen. Jag skall här i dag kom-
mentera några av dessa delar.
Först en tillbakablick, fru talman. Den
12 december 1997 fattade riksdagen beslut om en
ändring av skollagen, som bl.a. innebär att sexårs-
verksamheten nu är en egen skolform med benäm-
ningen förskoleklass. Kommunerna är skyldiga att
erbjuda sexåringar plats i förskoleklass, men delta-
gandet är frivilligt.
Vi kristdemokrater ställde oss positiva till utveck-
lingen. Majoriteten i riksdagen ville vid beslutstill-
fället dela upp tillståndsgivningen mellan Skolverket
och kommunerna. Skolverket skulle ansvara för de
kommunala förskoleklasserna, medan kommunerna
skulle ansvara för tillståndsgivningen för enskild
förskola, förskoleklass, integrerad barnomsorg och
fritidshem. Vi kristdemokrater opponerade oss mot
detta.
Kristdemokraternas synpunkter på fristående fö-
reskoleklasser bygger på fyra grundprinciper: indivi-
dualitet, flexibilitet, valfrihet och helhet. Alla har sin
grund i den värdegrund som utgår från kristen etik
och västerländsk humanism.
Barndomens egenvärde skall respekteras. Barn-
domen kan inte bara betraktas som en träningsperiod
inför det vuxna livet, utan varje barn har rätt till om-
sorg, lek, fritid och kultur. Det är viktigt att inte för-
skolans inriktning på utbildning sker på bekostnad av
detta.
Fru talman! Jag vill här ta tillfället i akt att säga
något om valfrihet. För oss kristdemokrater är föräld-
rarnas perspektiv och önskemål utgångspunkten. För
att ge en reell frihet att göra individuella val måste
rättvisa regler skapas. Föräldrar skall så långt möjligt
ges chansen att välja omsorgsform för sitt/sina barn.
Detta val gäller såväl kommunal som fristående för-
skola. Det gäller också familjedaghem och försko-
leklass. Tyvärr kan vi konstatera att den politik som
nu förs, och som Socialdemokraterna tillsammans
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansvarar för, går
åt precis motsatt håll.
Integrationen mellan förskola/familjedaghem eller
omsorg i annan form och förskoleklass är lika viktig
som den mellan förskoleklass och skola. Vad gäller
integrationen mellan de olika skolformerna är det
viktigt att grundskolan inte utgår från att alla barn har
gått i förskoleklass utan förbereder sig för att ta emot
barn med olika bakgrund.
Vad gäller resonemanget om barndomens egen-
värde vill vi kristdemokrater redan inledningsvis
markera vårt motstånd mot de begreppsmässiga glid-
ningar vi ser i sexåringsfrågan. I propositionen
1998/99:45, Fristående förskoleklass, förändras t.ex.
på flera ställen begreppet verksamhet till utbildning.
Samtidigt får de fria förskolorna inte samma rättighet
som skolorna att erhålla godkännande och bidrag. Vi
ser att det finns en risk för att vi med detta tar första
steget mot en obligatorisk skolstart för alla sexåring-
ar. Detta motsätter vi oss. Vi vill se förskoleklassen
som något frivilligt och därför konsekvent använda
begreppen pedagogisk verksamhet i stället för utbild-
ning och barn i stället för elever.
Regeringens linje är att Skolverket skall pröva
frågan om godkännande av fristående skolor som
också vill bedriva verksamhet som motsvarar försko-
leklass. Kraven för godkännande och återkallande
skall i huvudsak anpassas till vad som gäller för fri-
stående skolor. Redan när beslutet fattades om att
sexåringsverksamheten skulle bli en egen skolform
och benämnas förskoleklass påpekade vi kristdemo-
krater att den uppdelade tillståndsgivningen kunde
komma att leda till problem för de fristående skolor-
na.
Om t.ex. Skolverket, sade vi då, ger en fristående
skola tillstånd för grundskoleverksamhet och kom-
munen sedan inte ger skolan tillstånd och bidrag till
förskoleklass eller integrerad skolbarnsomsorg kan
detta innebära att föräldrar som vill ha sina barn i
förskoleklass inte kan välja den fristående skolan. Det
är inte särskilt barnvänligt att låta barn gå ett år i
kommunal förskoleklass för att sedan flytta dem till
en fristående skola om det var den fristående skolan
man som förälder ville ha redan från början.
Konsekvensen kan bli att man snävar in de fristå-
ende skolornas verksamhet, och därför yrkade krist-
demokraterna i den debatten avslag på regeringens
förslag i denna del. I stället ansåg vi att Skolverket
skulle svara för både tillståndsgivning och tillsyn av
de fristående skolornas förskoleklasser. Mot denna
bakgrund är det glädjande att den proposition från
regeringen som ligger till grund för det betänkande vi
har att behandla här i dag så långt stämmer överens
med vårt förslag och med den syn som vi presentera-
de redan då.
Däremot föreslår regeringen, fru talman, att det är
kommunen som skall pröva om andra än fristående
skolor önskar anordna utbildning som motsvarar
förskoleklassen. Flera remissinstanser uttrycker sitt
missnöje med att olika regler skall gälla för samma
typ av verksamhet, och vi kristdemokrater delar den-
na uppfattning. Vi anser att tillståndsgivningen bör
utgå från en enhetlig bedömning. Det underlättar för
samtliga berörda om Skolverket medger tillstånd och
bidragsberättigande samt svarar för tillsyn även i de
fall där en enskild förskola är huvudman. Det finns ju
ingenting som utesluter att en fristående förskola på
sikt kan utveckla sin verksamhet så att en ny friskola
skapas.
De skäl mot vårt yrkande som majoritetstexten an-
för i denna fråga är i allra högsta grad vaga. Ett ar-
gument som framförs i majoritetstexten är att det
skulle föra för långt att nu föreskriva vad vi kristde-
mokrater anför. Vidare säger man, som ett andra
argument, att en sådan ordning inte är tillräckligt
utredd. Vad är det som ytterligare måste utredas? Det
tredje och sista skäl som man anger är att det skulle
utgöra ett problem att klara integrering av försko-
leklassen och skolan.
De två första skälen är synnerligen diffusa. Vad
gäller det sistnämnda menar jag att en kunnig, enga-
gerad personal på ett alldeles utomordentligt sätt
klarar av att ta ansvar för att så sker - alltså integre-
ringen. Måhända kan vi i dagens debatt få ett tydliga-
re besked om varför vi kristdemokrater och övriga
borgerliga partier inte får gehör för vår reservation i
denna del.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om bi-
drag och avgifter samt om elever med omfattande
behov av särskilt stöd. Det bör vara så att samma
regler bör gälla för samtliga fristående förskoleklasser
också vid tillståndsgivningen. Det är Skolverket som
bör besluta om rätt till bidrag för både fristående
skolor och andra enskilda huvudmän som anordnar
förskoleklasser.
För barn med omfattande behov av särskilt stöd
skall detta stöd utgå oavsett om barnet går i försko-
leklass, i anslutning till en kommunal eller enskild
friskola eller i förskoleklass i annan regi. Majoritets-
texten i betänkandet är allt annat än uppfordrande på
den punkten.
Vi vänder oss också mot att majoriteten i utskottet
anser att om en kommun hävdar att etableringen av
den fristående förskoleklassen kommer att innebära
påtagligt negativa följder för det offentliga skolvä-
sendet i kommunen så skall Skolverket särskilt pröva
frågan om rätt till bidrag. Skäl för att en skola inte
skall förklaras berättigad till bidrag skall enligt rege-
ringens proposition samt utskottstexten i betänkandet
endast vara att etableringen av en ny, fristående för-
skoleklass kommer att innebära påtagligt negativa
och bestående följder för skolväsendet i kommunen
alternativt att skolan tar ut otillåtna avgifter.
I författningskommentarerna, 10e §, markeras att
ett återkallande av bidragsrätten på grundval av att
utbildningen förändras främst kommer att vara aktu-
ellt om elevantalet ökar markant. Kristdemokraterna
kan inte tolka detta på annat sätt än att om en fristå-
ende förskoleklass antingen visar sig vara för populär
eller riskerar att bli det, förlorar den rätten till bidrag.
Förslaget innebär att en gynnsam utveckling av en
fristående skola kan innebära att bidragen återkallas.
Detta motverkar en utveckling av verksamheten. Att
detta i huvudsak anses överensstämma med vad som
gäller för fristående skolor som motsvarar grundsko-
lan och särskolan och som får kommunala bidrag
förändrar på intet sätt vår grundinställning.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att rätten
att välja skola är en demokratisk rättighet i ett plura-
listisk samhälle. Men rätten att välja skola är tillintet-
gjord om inte skolor med olika pedagogisk inställning
finns att tillgå.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1 under mom. 1, 2, 3 och 5. Jag står givetvis
bakom samtliga kristdemokraternas reservationer i
betänkandet men vill för att vinna tid här i kammaren
nöja mig med detta.