Fru talman! Jag tycker att det är lite sorgligt att så
många har fastnat i en gammal retorik om de fristå-
ende alternativen. Sedan flera år tillbaka - det bör väl
snart vara fråga om tio år - är vi i denna kammare
överens om att de fristående alternativen har något att
tillföra både förskola och skola. Låt oss alltså fortsatt
vara överens om det! Kanske kan vi då komma vidare
i resonemangen och se efter hur verksamheterna kan
ges bästa möjliga utgångspunkt för utveckling; detta i
stället för att fastna i gammal retorik.
När det gäller kommunerna och deras roll har vi
till syvende och sist ändå lagt fast en lagstiftning -
där uttrycks precis det som jag nyss sade - som är
styrande även för hur kommunerna skall handskas
med detta. Skulle kommunerna handskas med sin
myndighetsutövning på ett sådant sätt att det bryter
mot den lagstiftningen finns det vägar att korrigera
kommunerna.
I fråga om detta med barn med behov av särskilt
stöd är det precis som jag förut har sagt. Naturligtvis
är det bra att också de barnen så långt det är möjligt
kan välja skola precis som alla andra barn. Men i
vissa fall måste det kanske ändå vara möjligt för
kommunerna att också ta ekonomiska hänsyn. Her-
rarna och damerna i denna kammare har inte så för-
tvivlat mycket mera pengar i sina budgetar för kom-
munernas verksamheter än vad jag och mitt parti kan
erbjuda. Det måste finnas ett ansvar också för att de
vackra orden här kan följas upp ute i verkligheten.
Man kan ju ha gjort stora investeringar i en skola just
för att kunna ta emot en gravt handikappad elev som
sedan efter ett år byter skola. Då måste samma in-
vestering göras på nästa ställe. Det kan inte vara rim-
ligt.