Fru talman! Ingen har väl kunnat undgå att märka den positiva reformering som nu sker av det svenska utbildningssystemet, ett arbete som fokuserar på skolans kunskapsuppdrag, som fokuserar på kvalitet och resultat och som fokuserar på att ge eleverna i grund- och gymnasieskolan en god start på deras livslånga lärande. Satsningarna går genom alla stadier, och när vi i dag ska debattera vuxenutbildningen står det klart att regeringens förbättringsarbete omfattar också de vuxnas lärande.
Betänkandet som behandlar en rad motioner från den allmänna motionstiden rör flera olika frågor: validering av kunskap, kommunal vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och svenska för invandrare. Utskottet avstyrker yrkandena eftersom det pågår ett utredningsarbete i de aktuella frågorna och vi inte vill föregripa resultaten av det. Med hänsyn till att regeringen bara har verkat i ett drygt halvår är det ju heller inte konstigt att man i debatten får respektera och förhålla sig till det.
Extra glädjande är det därför att denna handlingskraftiga regering redan i vårpropositionen, som presenterades i förrgår, redovisar några detaljerade satsningar på flera av de här områdena. Det gäller till exempel ett pilotförsök där 1 000 personer ska få sin utländska yrkeskompetens bedömd. Det gäller en satsning på nya platser för lärlingsutbildning i hantverksyrken. Det gäller en förstärkning av den kvalificerade yrkesutbildningen som får 2 000 nya platser genom att platser som i dag är tillfälliga görs permanenta. Det gäller en satsning på att höja kompetensen för de lärare som undervisar i svenska för invandrare. Var och en är satsningar som alltså ger flera personer möjlighet att förverkliga sina mål och drömmar, men som också visar på den betydelse som regeringen anser att vuxenutbildningen har för den enskilde och för samhället.
Samtidigt är det viktigt att vi ser till att de resurser som i dag går till vuxenutbildningen i högre grad riktas till de grupper som enligt gällande bestämmelser ska prioriteras, till dem som inte har haft möjlighet att nå högskolebehörighet eller till dem som behöver utbildning för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Jag nämner det eftersom det finns tydliga tecken på att så inte alltid sker.
Ett exempel är från den lägesrapport som Skolverket varje år sammanställer för den kommunala vuxenutbildningen. Den senaste kom 2006, och där kan man läsa att drygt hälften av dem som deltar i gymnasial vuxenutbildning redan har en treårig gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning i bagaget och att 38 procent av eleverna är under 25 år.
Det är anmärkningsvärda siffror som visar på att det i dag finns en stor andel ungdomar som efter det att de har lämnat gymnasieskolan går direkt in på komvux och läser vidare. Några hade kanske valt fel linje på gymnasiet, men många gör det för att konkurrenskomplettera sina betyg. De läser om kurser som de redan har betyg i för att på så sätt få bättre möjligheter att komma vidare på den högskoleutbildning de vill.
Det här känns inte riktigt rimligt. Självklart drar det resurser som i stället skulle kunna riktas mot vuxna. Därför är det viktigt att vi lyckas bättre med att redan på gymnasiet föra ungdomarna till de utbildningsmål de har med hjälp av de förhoppningar de har. Det är också därför som en gymnasieutredning har tillsatts.
Fru talman! Jag nämnde tidigare att det på vuxenutbildningens område finns flera utredningar som pågår eller ska tillsättas. Låt oss titta närmare på några av dem. Jag börjar med den kommunala vuxenutbildningen, som är ett mycket viktigt inslag i det livslånga lärandet. Den ger alla en chans att komplettera sina kunskaper med sikte på arbetslivet eller vidare studier.
Komvux har faktiskt vuxit fram i bred politisk enighet. Enligt vår bedömning kommer komvux alltid att behövas. I dag är ju alla berättigade till utbildning motsvarande grundskolenivå. Där har regeringen för avsikt att utreda huruvida en liknande rättighet skulle kunna införas för gymnasienivå, vilket vore ett mycket positivt inslag för att bejaka värdet av utbildningen och dess betydelse för både personlig utveckling, allmänbildning och förståelse för omvärlden. Detta skulle i så fall gälla också vuxna med utvecklingsstörning såtillvida att de ges samma möjligheter som ungdomar i gymnasiesärskolan.
Jag nämnde tidigare att vi förstärker kompetensen för lärare som undervisar i svenska för invandrare. Men regeringen avser också att förbättra möjligheterna för dem som studerar inom verksamheten så att de får möjlighet att kombinera studier med arbete och praktik men också genom att undervisningen i mycket högre grad individanpassas. Det är inte minst viktigt för att hjälpa och ta till vara de invandrade akademikernas kompetens men självklart också hjälpa varje enskild individ som på det viset får undervisning på en nivå som riktar sig just till den personen. För att möjliggöra detta vill regeringen också se en högre grad av samverkan mellan kommuner, arbetsförmedling och näringsliv men också mellan kommuner, universitet och högskolor.
Beträffande den eftergymnasiala utbildningen anser alliansen att den utbildningsformen har blivit missgynnad av den tidigare regeringen med allt det fokus som har varit på högskolestudier och teoretiskt kunnande. Alla vill inte bli akademiker, och företagen har i dag stor efterfrågan på och behov av olika yrkeskompetens. Många av de eftergymnasiala utbildningarna är också mycket kvalificerade, även om de inte är akademiska. För att uppvärdera yrkesutbildningarna avser regeringen att inrätta en yrkeshögskola som ska samla alla eftergymnasiala utbildningar under två år. Bedömningen är att detta också kommer att höja kvaliteten på utbildningarna eftersom tanken är att det ska vara gemensamma krav på inträde, examination och tillsyn. LO och Lärarnas Riksförbund har välkomnat detta initiativ.
En sista utredning jag vill nämna rör fristående vuxenutbildning. Vi har sett de positiva resultat som har uppstått sedan barn och ungdomar har haft möjlighet att välja en omsorgsform eller utbildning som utgår från deras och föräldrarnas önskemål och behov. Alliansen vill nu överföra de positiva erfarenheterna till vuxenutbildningens område och har därför tillsatt en utredning som ska titta på formerna för att förverkliga detta.
Som ni hör väntar en rad spännande och positiva reformer på vuxenutbildningens område. Nu kommer en politik som innebär att man inser och utgår från att vi är individer med olika behov, önskemål och förutsättningar för vårt livslånga lärande. Det är en politik som är bra för den enskilde, bra för samhället och bra för Sverige.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande UbU10.