Herr talman! Som vi ser redan i vårbudgeten, som bara är en liten del av det som kommer så småningom i höst, görs det ett antal satsningar inom utbildning. Det är lärlingsutbildning, kompletterande utbildning för invandrare, behörighetsstärkande kurser för lärare, bland annat sfi-lärare, och så vidare. Anpassningen av bidragen till vuxenutbildningen har ju ingenting med en allmän nedskärning av vuxenutbildningen att göra. Det är en anpassning till det minskade behov av vuxenutbildning på grund- och gymnasienivå som uppenbarligen finns.
Det är väldigt överdrivet att tala om det som någon slags neddragning, för det handlar det inte om. Fortfarande finns det platser för över 100 000 människor i Sverige att gå på vuxenutbildning.
Det hör egentligen inte till dagens ämne, men Rossana Dinamarca sade att vi tror att människor som går på yrkesutbildningar är ointresserade av allmänbildning. Det är de naturligtvis inte. De är i varierande grad intresserade av det. Men det är ett faktum att på väldigt många yrkesprogram är det många som misslyckas med kärnämnena, betydligt fler än på de andra programmen. Det är en orsak till att många hoppar av. Men att säga att vi på något sätt sviker idealet om en allmänbildning när man som nu försöker med lärlingsverksamhet och ska ha 500 poäng i obligatoriska kärnämnen är väl ändå att överdriva väldigt mycket. Det är väl snarare en bedömning hur man ska göra. Vi vet alla att det behövs mer tid för praktik, arbetsplatslärande och yrkesämnen. Då måste det tas någonstans. Men i det gymnasium som nu har skissats i samband med vårpropositionen blir bland annat historia, som Rossana Dinamarca nämnde, obligatoriskt kärnämne. Kärnämnena får 500 poäng i stället för som i det gamla gymnasieförslaget 850 poäng. Så man bör kanske betänka proportionerna innan man talar om att vi på något sätt glömmer allmänbildningen.