Fru talman! Jag börjar bakifrån. Rossana tog upp frågan om att vi bör låta människor själva avgöra huruvida de vill bli akademiker eller inte. Det är precis det vi gör genom att vi också tror på det livslånga lärandet. Vi tror på möjligheten att kanske en studietrött elev från grundskolan inte mäktar med det studieförberedande programmet på gymnasieskolan utan väljer en annan vinkling med mer yrkesutbildning men som inte ger behörighet till högskolan. Men i nästa läge kan personen själv känna att man vill läsa vidare och ska då också få möjlighet att göra det.
Jag pratade så sent som för en vecka sedan med ungdomar i 17-årsåldern som går på olika yrkesutbildningar. De är så innerligt trötta på de studieförberedande ämnena och kärnämnena, som de har svårt att hantera. De vill själva ha möjligheten att jobba vidare på ett annat sätt, men de stänger inte alls dörren för att i ett senare skede gå vidare till högre studier. Det är för mig livslångt lärande.
Du nämner att vi tar kredd för sfi. Du yrkar också bifall till den reservationen. Det är något som förvånar mig. Jag hade förväntat mig att man inte skulle yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 4. Vi ger ett svar i vårpropositionen, med stora satsningar på lärarbehörighet och satsningar på att öka lärarnas kompetens. Jag hade förväntat mig att den reservationen skulle falla med tanke på det förslag som har lagts fram.