Fru talman! I dagens betänkande finns ett tillkän-
nagivande, nämligen att regeringen bör utreda frågan
om en särskild reglering för hur häktade personer
under 18 år ska behandlas. Tillkännagivandet kom-
mer från en vänstermotion som vi från oppositionen
stödde. Det är inte särskilt vanligt med ett tillkänna-
givande från justitieutskottet. Regeringspartiet brukar
vanligtvis få stabilt stöd av sina samarbetspartner.
Lägg gärna bra förslag - det gäller både Vänstern
och Miljöpartiet - så ska vi stödja dem. Och förhopp-
ningsvis ska det också komma tillfällen i framtiden då
vi kan få stöd för bra förslag, inte för vår skull utan
för att åstadkomma förbättringar inom rättsväsendet.
Det är inte minst viktigt då vi behandlar frågor som
handlar om hur vi ska ta hand om unga lagöverträda-
re.
Nu är min förhoppning att Vänstern driver på re-
geringen så att detta tillkännagivande - vi hörde ju
tidigare i debatten vad som händer med en del till-
kännagivanden - inte ligger och samlar damm för
länge på departementet utan att vi får se ett snabbt
resultat.
Med denna lilla avvikelse, en framgång för
Vänstern och rättsväsendet, eller - om man vill vara
elak - ett olycksfall i arbetet, konstaterar jag att övri-
ga förslag till förbättringar från oppositionen har
avslagits. Vi moderater finns med på samtliga sex
reservationer och det särskilda yttrandet. Vi står na-
turligtvis bakom samtliga men yrkar för att spara
kammaren onödigt voterande, endast bifall till reser-
vation 1. Jag övergår nu till att kommentera några av
våra reservationer.
Fru talman! Vi anser att påföljdssystemet bör
kompletteras med nya påföljdsalternativ. Vi anser att
vi nu bör överväga att lagföra ungdomar genom med-
ling och s.k. familjegruppskonferenser.
Det är bra att regeringen nu arbetar fram ett lag-
förslag om medling. Men luttrade av regeringens
vanliga senfärdighet kräver vi att detta förslag ska
komma under denna mandatperiod. Detta tycker vi att
riksdagen borde ha gett regeringen till känna.
Då det gäller familjegruppskonferens - i Kom-
munförbundet kallar man det för familjerådslag i de
begränsade försök man har - finns det fog att tro att
även denna påföljd ska hamna i långbänk eller långt
ned i en byrålåda på departementet.
Då det gäller familjegruppskonferens eller famil-
jerådslag tycker vi att det måste handla om erkända
brott.
I försöksverksamheten uppges att den unge i en-
dast 40 % av fallen hade erkänt att han begått ett
brott. Under sådana omständigheter anser vi att syftet
med familjegruppskonferenser förfelas.
Det är också viktigt att den överenskommelse som
rådslaget kommer fram till klubbas av en domstol och
att uppföljning sker av hur överenskommelsen efter-
levs. I det fall överenskommelsen inte efterlevs så
tycker jag att en rättegång normalt ska hållas. Jag ser
risken för att den ursprungliga och i Nya Zeeland
framgångsrika modellen för familjerådslag eventuellt
kan hålla på att förfelas.
Fru talman! Det är mycket viktigt, och en förut-
sättning för att familjerådslag ska bli effektiva och
framgångsrika, att påföljden inte slätas ut. Våra unga
behöver påföljder som innebär att vi tar tag i och på
olika sätt försöker förstärka deras empati för andra
människor, påföljder som är tydliga och som har
konsekvenser, om den unge inte ändrar sin livsföring
och försöker sköta sig.
Det bör inte råda någon tvekan om att vi modera-
ter är och har varit mycket tveksamma till påföljden
överlämnande till vård enligt socialtjänsten. Det är
naturligtvis inte så att det alltid fungerar dåligt, men i
alltför många fall har det faktiskt inte fungerat. Vi
anser att påföljdssystemet för unga lagöverträdare
behöver en genomgripande översyn. Vi anser också
att en ny påföljd, villkorligt fängelse, bör övervägas
för unga.
Då det gäller påföljder är det viktigt att de är tyd-
liga, konsekventa, möjliga att förutse och också pro-
portionella. Det är viktigt att det alltid ska löna sig att
sköta sig. Påföljden ska ha som målsättning att på-
verka till ett nytt liv utan droger och kriminalitet - ett
liv med respekt för medmänniskorna. Det är ännu
viktigare med detta då det rör sig om unga lagöver-
trädare.
Fru talman! Det är viktigt att föräldrarnas ansvar
för sina barn lyfts fram. Detta måste gälla även i de
fall då det faktiskt gått på tok för barnen. Kanske är
det ännu viktigare med tydlighet i dessa fall. Vi anser
att det finns ett behov av att sprida information om
föräldrarnas skadeståndsskyldighet i de fall deras
barn förorsakat någon annan människa skada genom
de brott som de begått.
Fru talman! Jag är övertygad om att alla här i
kammaren är ense med mig om att en tidig upptäckt
av ett begynnande missbruk ökar möjligheten att få
stopp på en mycket allvarlig utveckling. De flesta av
oss föräldrar har kanske svårt att tro att just mitt barn
skulle ha kunnat testa narkotika. Men så blåögda
borde vi inte vara.
Var fjärde 17-åring i Stockholm har prövat narko-
tika. Den uppgiften är från september 2000 enligt en
drogvaneundersökning från Stockholms statistikkon-
tor. Sammanlagt 9 000 i grundskolans årskurs 9 och
gymnasiets årskurs 2 har anonymt besvarat den om-
fattande enkäten. Av rapporten framgår också att
13 % av 15-åringarna har testat knark, många under
den senaste månaden. Långt fler uppger att de haft
möjlighet att göra det.
Fru talman! Jag upprepar faktiskt detta:
Av rapporten framgår också att 13 % av 15-
åringarna har testat knark, många under den senaste
månaden.
CAN:s undersökningar visar att andelen som upp-
ger sig haft möjlighet att pröva har stigit från 13 % år
1990 till 27 % år 1998. Andelen som uppger att de
vet någon som kan sälja var år 1990 21 % för att år
1998 vara hela 43 %.
Vi föreslår att det ska bli möjligt att ta prov -
blodprov och urinprov - även på dem som inte fyllt
15 år, inte som bevis för att straffa utan för att få ett
underlag för föräldrar, skola och sociala myndigheter,
så att man kan jobba utifrån riktiga förutsättningar då
det gäller att få stopp på droganvändningen så tidigt
som möjligt.
Jag vet att Narkotikakommissionen inte är inne på
denna linje. Men vi moderater, med stöd i alla fall
från kristdemokrater och miljöpartister, anser att det
är viktigt att det blir möjligt att ta prov på misstänkt
narkotikaanvändning, även på barn under 15 år.
Vid den utfrågning som utskottet hade i förra
veckan fick vi dessutom stöd i vår uppfattning från
representanterna från Rikspolisstyrelsen.
Fru talman! Slutligen några ord om vårt förslag
om föräldrastöd från polisen. Vi kräver att denna
möjlighet ska utredas. Vi anser att det borde vara
rimligt att föräldrarna har möjlighet till denna hjälp
av polisen i de fall då man t.ex. inte får hem sina barn
från miljöer som är direkt olämpliga för barnen.
Jag kan i detta fall inte avhålla mig från att citera
lite grann från det som utskottsmajoriteten skriver.
Man skriver:
"Utskottet har tidigare tagit avstånd från tanken i
motionerna och hänvisat till att en sådan ordning
riskerar att innebära en alltför stor belastning på poli-
sens resurser."
Ja, det står faktiskt:
"- - - en sådan ordning riskerar att innebära en
alltför stor belastning på polisens resurser."
Är behovet, enligt utskottsmajoriteten, verkligen
så stort att polisen skulle bli överbelastad om vi sade
ja till detta? I så fall är det ju förfärligt att ni avstyrker
vårt förslag. Eller har ni inte insett att polisens resur-
ser är så katastrofala att den inte ens har möjlighet att
ställa upp i de få fall som jag tror kan bli aktuella?
Om det är så borde ni direkt efter denna debatt
knacka på hos Justitiedepartementet och begära att
polisen får rimliga resurser.