Fru talman! Jag ska börja med en sak som Inge-
mar Vänerlöv talade om. Det gäller detta att det har
pratats på radio om, och det har även stått på våra
löpsedlar, att polisens resurser minskar när det gäller
narkotika. Margareta Sandgren och jag har varit på
Rikspolisstyrelsens styrelse i dag, och där tog vi upp
den här frågan. Vi var lika oroade som Ingemar Vä-
nerlöv är. Vi fick väldigt tydlig information om att
resurserna inte är neddragna när det gäller detta. Där-
emot har man förändrat organisationen när det gäller
närpolisreformen. Man jobbar på ett annorlunda sätt
än vad man har gjort tidigare. Rikspolischefen var
mycket tydlig och sade att resurserna till polisen när
det gäller narkotikan inte har minskat. Jag ville gärna
berätta att det var det svar vi fick i dag.
Vänsterpartiets grundinställning är att alla föräld-
rar gör så gott de kan och förmår och att ingen vill
sina barn illa. Däremot gör vi ändå våra barn illa
ibland. Orsakerna är olika, och många har redan
nämnt detta. Det kan handla om missbruk, psykisk
sjukdom, fysisk sjukdom, krissituationer som skils-
mässa med efterföljande vårdnads- och umgäng-
estvister, arbetslöshet m.m. Det kan också bero på att
vi som föräldrar inte har fått lära oss av våra egna
föräldrar hur ett föräldraskap ska se ut.
Det är ju inte så att t.ex. barn till alkoholister in-
sett allt det negativa med att dricka för mycket alko-
hol. Tvärtom brukar det ju vara så att barn till alko-
holister dricker mer än barn till andra föräldrar. Jag
brukar ibland tänka att det skulle vara enkelt om vi
bara ärvde de bra och positiva sidorna från våra för-
äldrar. Men tyvärr har vi ingen sådan selektiv förmå-
ga, utan vi ärver hela rubbet.
Många barn växer upp med för lite kontakt med
en av eller båda sina föräldrar. I brottsförebyggande
syfte är det mycket allvarligt. Vi vet att kriminella
män ofta saknar kontakt med sina pappor, och här
finns det mycket att göra.
Nu i helgen var jag på ett seminarium och träffade
olika mansjourer från hela landet. Där berättade man
om ett syndrom som ofta inträffar vid skilsmässor där
till synes kloka och förståndiga människor inte ser till
barnens bästa utan huvuddelen av tid och energi äg-
nas åt att strida med den andra parten, och man
glömmer bort barnets primära behov. Det här måste
man i mycket högre grad lära sig så att man kan han-
tera detta i förskolan, skolan och socialtjänsten. Man
måste vara medveten om att det blir så här i vissa
familjer.
Vi hoppar längre och längre, vi springer fortare
och fortare, vi åker ut i rymden och till månen. Snart
kan vi väl åka charterresa till månen, i alla fall de som
har råd. Men vi har inte lärt oss hur vi ska ta hand om
våra barn. Vi i Vänsterpartiet anser att våra barn är
allas barn. Alla barn i det här samhället som far illa är
vårt gemensamma ansvar.
Jag tycker att det har varit en bra debatt i dag.
Ofta debatterar vi ett litet begränsat område som är
väldigt viktigt, och vi glömmer att se helheten. Vi
försöker förstå sammanhang och pratar om tidiga
insatser som är till bäst nytta. Vänsterpartiet anser att
våra barn är allas vårt ansvar. Om mina barns pappa
och jag inte orkar med vår föräldraroll skulle jag vilja
att det gemensamma grep in så tidigt som möjligt för
att med så små medel som möjligt hjälpa och stödja
oss i vår föräldraroll till våra barns fördel. Då skulle
vi slippa att stå här och prata om stora allvarliga in-
satser som de vi debatterar i dag.
Insatser måste riktas mot grundproblemet, men
också mot symtomen. Jag nämnde t.ex. förut att alko-
holisterna måste få hjälp samtidigt som barnen till
alkoholisterna måste få hjälp. Det görs mycket gott
arbete i dag på många olika håll i samhället, men
förskola, skola, fritidshem, sjukvård, arbetsplatser,
kyrkor, kommunikationer av olika slag, alkohol- och
narkotikapolitik, ideella föreningar och organisationer
måste vävas in i ett sammanhang för att vi på bästa
sätt ska hitta lösningar som är effektivt brottsföre-
byggande. Vi tror att mer resurser är nödvändiga,
men vi tror också att det krävs förändringar i attity-
der, värderingar och samarbetsformer. Alla som job-
bar med barn och ungdomar måste komma överens
om gemensamma förhållningssätt. Det är viktigt att
man tillsammans kommer fram till bra handlingspla-
ner för att lösa detta på bästa sätt.