Fru talman! Vi har ett synnerligen viktigt betän-
kande att diskutera. Det är ganska allmänt känt att
kriminalitet är någonting som gärna återkommer om
det väl har börjat. Kan man då sätta stopp tidigt med
fasthet och konsekvens, som vi alla är överens om,
för unga lagöverträdare är det mycket välkommet.
Jag hade tyvärr inte själv möjlighet att vara med
på utskottsutfrågningen förra veckan, men jag gissar
att en hel del intressanta saker sades där. Jag hoppas
att det finns minnesanteckningar som jag senare kan
ta del av.
Bakgrunden har det pratats en hel del om hittills i
talarstolen i kväll. Det gäller allt från de personliga
tragedier som dessa unga befinner sig i, med föräldra-
skap som har resignerat, missbruk, sprit, narkotika
och en härlig progressiv kurva, som Ingemar Väner-
löv utmärkt redogjorde för. Vi kan fortsätta om bak-
grunden, men jag tänkte mer ta upp just frågan om
vilka påföljder domstolarna kan ha att leverera.
När det gäller möjligheten att överlämna till vård
inom socialtjänsten är det ganska viktigt att det förut-
om fasthet och konsekvens präglas av snabbhet och
uppföljning, och inte minst att det finns kvalitet i de
vårdplaner som ligger till grund för ett sådant här
beslut från domstolen att sätta dessa unga människor i
program. Här finns det mycket att önska - det behö-
ver man inte gå till någon utfrågning för att veta. Det
varierar enormt mellan kommunerna. Bristerna är
stora. Det varierar från rena skämtet, där man sitter
med någon fritidsledare och pratar om att knark är
farligt - "det låter intressant", säger den unge, som
redan har knarkat tio gånger - till riktigt tuffa pro-
gram.
Jag skulle i det här fallet vilja slå ett slag, vilket
jag hoppas kommer att analyseras i den utvärdering
som vi väntar på, för att socialtjänsten ska ha möjlig-
het att köpa in program med kvalitet. Det är inget
konstigt att det finns privata vårdgivare som ger kva-
lificerade program, inte minst på missbruksområdet
eller inom andra sociala delar. Att t.ex. sätta en ung
människa på glid i ett effektivt program från KRIS
och låta människor med egen erfarenhet tala om hur
extremt illa det kan gå ökar trovärdigheten mer än om
man sitter i ett program i en kommun där man pratar
med en fritidsledare som säger att det är farligt med
knark. Det kan vara så, men det finns också många
fritidsledare som är bra i den delen.
Ett annat perspektiv på det här som är aktuellt för
oss gäller domstolarna. Det är ju domstolarna som
bestämmer om vårdplanerna håller den kvalitet som
läggs fram. Det är domstolarna som bedömer om de
kan kan döma till en åtgärd. Det måste finnas en
vårdplan.
Då är det allvarligt att höra debatten om vad som
händer med våra tingsrätter. Om de centraliseras på
några få ställen blir det väldigt långt från varje tings-
rätt till flera kommuner och svårt att hålla en effektiv
och bra kontakt. Jag vet av egen erfarenhet att det är
rätt bra om domaren i fråga kan slå en signal till soci-
altjänsten och ha lite lokal förankring. Det är ett
brandtal för våra mindre tingsrätter, därför att effekti-
viteten och möjligheten att ge en bra påföljd påverkas
av det. Men det finns andra argument på domstolsom-
rådet.
Sedan är det frågan vem som ska ta ansvar för det
här. Jag tillhör nog dem som än så länge känner sig
ganska förvissade om att unga människor inte hör
hemma i kriminalvården. Den är inte till framför allt
för ungdomar. Det moderata förslaget på det här
området, sammanvägt med tanken att vi inte i straff-
mätningen ska ta hänsyn till ungdomars ålder, är
något som oroar mig lite. Det är, milt uttryckt, en väl
repressiv syn från Moderaterna som kommer fram i
deras reservation på det området.
Dessutom är det moderata förslaget om experi-
ment med polisstöd till föräldrar väldigt spännande
men lite märkligt, om man tänker på vilka signaler
det skickar ut om föräldrars ansvar för sina barn, om
det ska bli ett polisansvar för barnen. Det kan bli en
lätt utväg: Oj, nu lyder inte Pelle mig, så nu ringer jag
polisen. Det blir lite konstigt.
Missbruk och drogtester fick jag en fråga om från
Ingemar Vänerlöv. Det är klart att om vi drogtestar
alla unga som börjar fyran i grundskolan kommer vi
att upptäcka jättemycket tråkiga saker. Det kan vi
driva så långt. Poängen är att mot Ingemar Vänerlövs
tes måste man kanske också försöka väga integritet-
saspekter och andra effekter. Att säga att det blir
effekter på samhällsklimatet är att ta i, men det blir
problem. Jag är i alla fall beredd att avvakta remis-
serna på det här, för jag tror att det kommer fram en
hel del synpunkter ur integritetsaspekt.
I fråga om medling och familjegruppskonferenser
ser vi liberaler fram mot att det snabbas på. Mitt
enkla budskap till Justitiedepartementet är att vi snart
ska få det här på vårt bord. Det vore bra.
Fru talman! För att vinna lite tid yrkar jag härmed
bifall endast till reservation nr 1.