Fru talman! Det är inte jag som påstår att behand-
lingsinsatserna inte finns. Jag hoppas verkligen att
Ingemar Vänerlöv, som har ett engagemang i de här
frågorna, är mycket väl medveten om hur situationen
ser ut och hur nedskärningarna har gjorts under de
senaste åren. Det är det som är så farligt. Först ville vi
ha tester för dem som var mellan 15 och 18, och vi
införde det. Nu genomför vi en massa tester på de här
unga människorna mellan 15 och 18 år. Samtidigt
skär vi ned möjligheterna för dem att få behandling
och vård.
Vi ser att missbruket fortsätter att öka. Jag tror att
det fortsätter att öka beroende på att det är för dåligt
med insatser mot det. Då säger vi att vi ska testa nästa
grupp också. Om det visar sig att det finns problem
där också ska vi titta på behandlingsinsatser. Jag
säger att vi har ett ansvar för dem som redan har ett
upptäckt missbruk och finns hos socialtjänsten. Vi har
ett ansvar för dem som är mellan 15 och 18 år och där
tester har visat att de har ett missbruk. På Mariapol
möter man en massa ungdomar. Vi tar inte ens ansvar
för att de får vård och behandling. Det tycker jag är
oerhört allvarligt. Det är där man måste göra insatser-
na.
Jag är inte beredd att ställa upp på en politik där
man säger att för att vi ska visa styrka i kampen mot
missbruket hos de unga och rädda deras liv ska vi
stifta en liten lag som ger polisen möjlighet att an-
vända tvångsmedel. Det tycker jag är att fly undan
problemet. Vi måste möta de behov som finns. Det är
först då vi kan komma någonstans med drogbekämp-
ningen. Det gör vi inte genom att ge polisen möjlig-
heter att testa. Det har ingen större betydelse. Det
handlar om de insatser vi kan göra för de barn som
tydligt signalerar att de har problem.