Fru talman! En viktig och grundläggande utgångspunkt när man pratar om utbildningspolitik är att alla ska ha möjlighet att utbilda sig efter vad de har intresse och fallenhet för. Utbildningspolitiken ska ge alla samma livschanser.
Utbildningspolitiken ska också se till att Sverige kan få glädje av alla olika typer av begåvningar och av allt det engagemang som finns i landet. Vi i Sverige får inte tappa kompetens på grund av att människor inte har råd att studera.
En helt avgörande förutsättning är då i första hand en skola som ger alla, även dem som inte har så starkt stöd hemifrån, en bra kunskapsgrund att stå på. Där kan vi glädjande nog se att regeringens kursändring i skolpolitiken verkligen siktar till att höja kvaliteten i skolan.
En annan viktig förutsättning är ett studiemedelssystem som gör det möjligt att studera utan att man har rika föräldrar och som gör att uppoffringen inte känns orimligt stor.
När det gäller högskolestudier och andra studier för människor i vuxen ålder tycker jag att den princip vi sedan gammalt har i Sverige - att individen och staten delar på ansvaret - är en ganska bra princip. Staten gör sin investering i utbildning därför att det är bra för hela landet att människor får en utbildning, akademiskt eller praktiskt inriktad, och individen gör sin investering för att få ett inspirerande jobb och, i bästa fall, högre lön.
Vi har haft uppdelningen att utbildningen är kostnadsfri, medan individen får stå för själva försörjningen - även om man får bidrag också till en del av den. Den grundprincipen tror jag kommer att gälla en lång tid framåt.
Det är naturligtvis viktigt att villkoren för lån och bidrag är utformade så att människor vågar ge sig på studier. En annan utgångspunkt är att systemet ska vara rättvist. Det ska inte innehålla en massa särregler som gör att vissa missgynnas i förhållande till andra.
Fru talman! I det här betänkandet behandlas en hel del motioner från oppositionspartierna. Motionerna handlar om allt möjligt - om att öka antalet veckor med studiemedel, om en höjning av fribeloppet för inkomster vid sidan av studierna, om höjd åldersgräns för studiestöd och så vidare.
Inget
av dessa förslag har något av de tre partierna framfört skarpt i riksdagen under de tolv år de var med och hade ansvaret för regeringens politik!
Vi hörde kraftfulla ord här. Magdalena Streijffert talade om ett svek mot studenterna när det gäller att inte införa ett höjt totalbelopp. Samtidigt ska det då sägas att den förra regeringen gjorde sin första höjning av totalbeloppet så sent som för ett år sedan och har sedan inte föreslagit någon mer höjning.
Rossana Dinamarca talar lite slarvigt - om det uttrycket ursäktas - om att vi nu måste göra någonting för att timersättningen till vuxna invandrare som bott i Sverige ska återinföras eftersom den har avskaffats. Ja, det är rätt att den har avskaffats. Den avskaffades år 1998. Sedan dess har Vänsterpartiet inte arbetat i riksdagen för ett återinförande och så vidare.
Mats Pertoft frågar hur vi kan säga nej till en massa förslag här.
Som sagt: Det klingar lite konstigt när vi inte har sett ett seriöst arbete för ett genomförande av allt det som ni nu talar om.
Den nya regeringen har däremot tydligt deklarerat att den ska se över och pröva möjligheten till en massa olika förbättringar i studiestödet. Bland annat ser jag fram emot att de närmaste åren få se utredningens resultat när det gäller förbättringar i trygghetssystemen för studenter. Det kommer också en diskussion om totalbeloppets nivå och ökade möjligheter att jobba vid sidan av studierna.
Alla som känner någon som pluggar vet att det inte är så lätt att leva på studiestöd. Det är inte stora marginaler, och boendet tar en väldigt stor del av studiestödet. Händer något oväntat är det inte lätt att få pengarna att räcka till. Visserligen har vi ett av världens mest generösa studiesystem. Den tidigare utbildningsministern Thomas Östros sade att vi har världens bästa studiesystem. Jag kan inte svara på om det är sant, men det är ett av de bästa systemen. Dock finns det naturligtvis brister ändå.
Det har skett en del förbättringar under de senaste åren. Förra året höjdes som sagt totalbeloppet med 300 kronor i månaden, och året innan beslutades om ett barntillägg som avskaffades av den gamla regeringen men återinfördes. Det blev också generösare regler för studiestöd till äldre.
De här tre förändringarna - äldre- och barntillägg och höjningen av totalbeloppet - hade Folkpartiet länge arbetat för och vi stödde detta.
Nu har vi tydligt sagt att vi både hoppas på och vill arbeta för att höja totalbeloppet ytterligare under de närmaste åren. Utbildningsminister Lars Leijonborg har vid ett flertal tillfällen, bland annat för några månader sedan i Ekots lördagsintervju, sagt att han hoppas kunna höja totalbeloppet under mandatperioden.
Nu är det alltså dags att gå vidare och se efter vilka olika villkor som borde förbättras. Det finns en massa frågor som behöver diskuteras. Fortfarande är systemet på många sätt utformat efter att studenter är unga, ensamstående personer, trots att kanske närmare en tredjedel av studenterna är föräldrar. Fortfarande fungerar inte föräldraledighet och vård av sjukt barn särskilt bra ihop med studiestödssystemet.
Den gamla, socialdemokratiska regeringen hade visserligen en utredning, men den lämnade inte några förslag och gjorde inget synligt arbete till förändringar när det gällde den sociala tryggheten för studenter. Det var därför den dåvarande borgerliga oppositionen med stöd av Miljöpartiet fick igenom ett krav på en ny studiesocial utredning. Den väntar vi på nu, och regeringen kommer att arbeta med direktiven.
Det är naturligtvis viktigt att vi får en bättre beskrivning av och förslag till hur samspelet mellan studiestödssystemet, bostadsbidraget, socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen fungerar. Det måste ses över.
Detta är naturligtvis inte lätt, för hela vårt socialförsäkringssystem bygger på skydd mot förlorad inkomst. Vi kommer aldrig att komma till nivån där en person som studerar i vuxen ålder har samma trygghet och ekonomiska nivå som en som arbetar. Men det finns viktiga förbättringar att försöka genomföra. Där har vi ett tydligt besked till regeringen om att de ska sätta i gång en utredning som ska komma med förslag om detta.
När det gäller extrajobb har Folkpartiet precis som de andra allianspartierna länge arbetat för att det ska löna sig att arbeta även för studenter. Jag instämmer i det som har sagts tidigare om att det är glädjande att Socialdemokraterna tar upp det nu, även om ni ännu inte har visat någon finansiering för detta i ert budgetförslag från i höstas.
Det är klart att det så kallade fribeloppet bör höjas. Det är också en sådan sak som regeringen tydligt har aviserat att man i sin översyn av studiemedlet ska återkomma till. Det är dock inte oviktigt att jobbavdraget redan gör det mycket mer lönande för studenter att extrajobba och att den första inkomsten alltså blir helt skattebefriad. Det är ett mycket positivt steg som mycket väl kan jämföras med att höja fribeloppet med några tio tusen.
Som sagt har utskottsmajoriteten mycket tydligt uttalat i betänkandet att vi tycker att det är viktigt och angeläget att höja fribeloppsgränsen men att vi inte vill föregripa regeringens översyn.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att det naturligtvis är viktigt att arbetet med att förbättra studiestödssystemet fortsätter. Men det är också viktigt att alla förändringar prövas och analyseras mot budgeten som helhet. Det uppfattar jag att oppositionen inte har gjort i sina förslag. Studenterna har inte mycket glädje av tomma löften utan någon ekonomisk täckning.
Vi har fått ett klart besked. Regeringen tänker gå igenom en mängd viktiga frågor om hur studiestödet ska bli bättre, och därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.