Herr talman! Jag delar Mats Pertofts uppfattning när det gäller just det delade ansvaret. Det är klart att samhället har en del av ansvaret när man ska utbilda sig, och man har även en del av ansvaret som enskild student. Och det kommer alltid att behöva vara på det sättet att man delar detta ansvar.
När det gäller hur mycket studiemedlen är värda så har det varierat över tiden. Jag tror att studiemedlet 1934 var 300 kronor i dagens penningvärde, och nu är det en bra bit högre.
Sedan håller jag med om att det inte är helt enkelt att överleva som student. Men det handlar också om att göra detta på andra sätt. Det som jag tror är viktigast och som vi helt har glömt bort i denna diskussion handlar om att vi kan diskutera bidrag hur mycket som helst. Men vi har helt missat det som jag tror att de flesta studenter tycker är viktigt, nämligen att det finns en arbetsmarknad som fungerar, där man vet att om man går en viss utbildning så har man goda möjligheter att faktiskt få ett jobb.
I detta sammanhang kan man säga att när den regering som Mats Pertoft stödde hade makten så rasade arbetslösheten bland akademiker i höjden. Så en viss självkritik bör man kanske ta till sig.
Sedan finns det andra saker som man kan göra direkt. Det gäller till exempel jobbavdraget som har hjälpt många studenter. Det har gett ett ekonomiskt tillskott, och det är ett ekonomiskt tillskott i studenternas kassa som, såvitt jag begriper, Miljöpartiet är emot.