Herr talman! Man kan naturligtvis diskutera fram och tillbaka om man inleder med vem som har röstat för och emot vad. Det är bara att konstatera att det är ganska glädjande och man ska inte göra skillnaderna större än vad de är. Vi är båda överens om att vi vill ha ett bra studiestödssystem. Jag tycker inte att man ska måla upp bilden av att striden är avgrundsdjup och fråga vilka som tycker att det ska vara möjligt att studera - som om det skulle finnas några i den här kammaren som inte tycker det. Det är det naturligtvis inte. Vi kan naturligtvis slänga omkring oss beslut om vem som har röstat på vad genom historien.
När det gäller studiemedlen och hur de kommer att se ut framöver konstaterade jag bara i mitt anförande att vi i dag har en situation som är ganska bra. Jag vänder mig lite mot bilden av att situationen är akut. Om man tittar på de rapporter som kommer och som säger att Sverige är det land i världen där man har bäst förutsättningar att gå en utbildning och där man får möjlighet till det genom ett studiestödssystem blir det inte riktigt trovärdigt att måla upp en bild och säga: Kommer ni att lösa detta? Kommer ni att höja det ännu mer? Ska det bli ännu bättre?
Det är klart att man kan tänka sig; visst skulle man vilja höja det. Men det är ju alltid en prioritering. Nu har vi precis höjt studiemedlen. Det var vi överens om allihop. När vi just har gjort det får det väl ta ett tag innan vi överväger om det är dags att göra det igen.