Herr talman! Jag vill försöka angripa studiestödsfrågan från ett lite annorlunda perspektiv än vi brukar. Jag vill se det hela ur ett företagarperspektiv i stället.
Vanligtvis brukar en sådan debatt handla om ifall vi ska tycka mer eller mindre synd om studenter. Jag tycker inte att man ska tycka synd om studenter. Studenterna innebär faktiskt vår framtid. Studenterna tillhör den grupp som vi vill ska lyfta Sverige när det gäller kunskapsutveckling. Det är de som ska bära vårt samhälle in i framtiden och utveckla Sverige som kunskapsnation, som en nation som utvecklas, växer och tar till vara nya möjligheter. Och de är inte människor som man tycker synd om.
Om man ser på framtiden ur ett företagarperspektiv kräver framtiden en investering. En framtid kommer aldrig gratis. Man kan inte säga att för framtiden ska man gå igenom vedermödor med blod, svett och tårar, att det ska vara ett helsike egentligen. I stället handlar det om en satsning, en investering. I alla fall är jag som småföretagare när jag tänker på framtiden van vid att tänka på investeringar för att utveckla verksamheten. Då handlar det om vettiga villkor. Då handlar det om att vi från samhällets sida måste ta ansvaret för att göra denna investering.
Det är väldigt trevligt med den investering som regeringen nu har gjort när det gäller högskolan, forskningen och så vidare. Problemet är bara att man har glömt dem som ska bära framtiden. Det är nämligen inte de som i dag är etablerade forskare på högskolan som kommer att forska i framtiden. Framtiden ligger hos de människor som söker sig till högskolan, som ska få möjlighet att utvecklas, som ska se till att högskolan blomstrar längre fram. Då måste de få vettiga villkor. Därför är det bråttom att man tar det här på allvar och ger dem dessa villkor. Det är det som jag saknar i svaren från majoritetens sida. Visserligen kom man tillsammans med Miljöpartiet överens om en studiesocial utredning förra mandatperioden. Det var jättebra. Men nu måste man ta ansvar för att det ska gå lite fortare, för det var väl allvar från allianspartiernas sida när man skrev under det här tillsammans med Miljöpartiet? Då måste ni också se till att det inte bara dras i långbänk.
Det har inte ens fastställts direktiv. Ett samarbete bör inte enbart vara beroende av om olika partier är i majoritet eller minoritet. Ett samarbete kring olika initiativ bör vara oberoende av detta. Jag hoppas att allianspartierna återkommer och inkluderar Miljöpartiet i diskussionerna kring utredningsdirektiven för den studiesociala utredningen eftersom vi var överens om detta förra mandatperioden.
Men det brådskar. Det handlar om framtiden. Det handlar om den framtid som vi annars i medierna diskuterar att ge bra förutsättningar för.
Det finns en hel del orättvisor som vi måste ändra. Det handlar om att ge bättre förutsättningar för Sveriges framtid. Sådana ord brukar man annars använda när det handlar om näringslivspolitik och annat, men här handlar det om studenterna.
Jag undrar var detta "bättre" finns när jag till exempel hör statsministern säga att studenterna ska fortsätta att leva på spagetti och köttfärssås - det blir väl inte ens det, utan snarare spagetti och ketchup. Det verkade allmänt som om han hade missat diskussionen om Sveriges framtid i den Agenda-sändningen.
Jag undrar hur ni i alliansen kan försvara det tänkandet, när det ändå var tre av era partier som lovade att verka för höjda studiemedel. Jag har för mig att Kristdemokraterna ville höja lika mycket som vi i Miljöpartiet, 1 000 kronor. Ni får gärna upplysa mig om jag har fel och har missbedömt er givmildhet. Centern ville väl höja med 200 och Folkpartiet med 100 kronor i månaden, tror jag.
Förra mandatperioden stred vi i Miljöpartiet ganska hårt för att få igenom en höjning. Den röd-gröna majoriteten genomförde en höjning. Nu går Sverige, och framför allt staten, bättre än någonsin ekonomiskt. Om det någon gång under denna mandatperiod är läge att höja så är det nu, inte i morgon. Vi ser redan tecken på att samhällsekonomin inte kommer att gå som tåget om några år. Vill ni genomföra något, gör det nu! Avslå inte bara!
Jag väntar med spänning på att någonting kommer, förhoppningsvis i vårpropositionen.
Jag vill gå tillbaka till orättvisorna och lyfta fram en sak. Det var länge sedan som jag studerade, men när jag läser om vilka regler som gäller för studenterna i dag tycker jag att det är helt absurt, särskilt när vi har en regering som vill främja egeninitiativet. Det finns en sak som sticker i ögonen, nämligen detta med att man som student förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst om man inte tar helt studielån. Då blir man ställd utanför försäkringssystemet. Det är helt vansinnigt. Tar en student eget ansvar för finansiering av sina studier tappar man all annan trygghet.
Jag undrar hur ni egentligen kan säga nej till de motioner som finns på denna punkt och ändå försvara det ur ert politiska perspektiv. Det handlar om människor som anstränger sig, som tar eget initiativ och som själva tar ansvar för finansiering av sin studietid. Som bestraffning för detta ställs man utanför trygghetssystemet. Det kan inte vara vettigt. Jag hoppas att ni gör något åt detta. Jag undrar varför man avstyrker motionerna från Miljöpartiet som vill ändra på detta.
Jag hoppas verkligen att ni också tar på allvar att se till att den studiesociala utredningen skyndas på och att det mycket snabbt kommer fram direktiv, som vi som sagt gärna är med och diskuterar. Studentorganisationerna har i alla fall frågat mig vad som är på gång och vad som händer, men det verkar inte vara något på gång.
Med dessa ord, herr talman, vill jag från Miljöpartiets sida yrka bifall till reservationerna 2 och 3. För tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till de andra, men de gäller ändå.