Fru talman! Låt mig först konstatera att gentekniken, om den används på rätt sätt, är och kan vara till stor nytta inom jordbruk, livsmedelsproduktion och även inom medicin och miljövård. Vi kan också konstatera att utvecklingen går mycket snabbt. Nya tillämpningar och produkter presenteras ständigt. Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och hållbara energiprocesser är några exempel på områden där gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt instrument.
Men det är, som har konstaterats här innan också, en teknik som är förenad med risker. Dessa risker kan vara mycket långsiktiga. De kan vara svåra att i tid upptäcka om de verkligen blir verklighet. Därför måste gentekniken ha stränga regler som skyddar både oss människor och vår miljö. Vi måste kombinera möjligheterna med gentekniken med en ständig vaksamhet, en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet.
Användningen av genteknik inom både jordbruket och livsmedelsproduktionen väcker starka reaktioner hos oss som konsumenter men även hos producenten. Det är en ny teknik, och det görs hela tiden nya framsteg.
Vi fungerar som människor så att om det görs framsteg som går fort, lutar vi oss tillbaka och blir kanske lite tveksamma och upplever att utvecklingen går för fort. Därför är det viktigt att vi ser till att tiden mellan forskning och praktisk tillämpning inte blir för kort, att effekterna på miljön måste vara kända och de etiska problemen tillräckligt utredda.
Det är också viktigt att vi i Sverige och inom EU satsar stora resurser på forskning och utveckling inom genteknikområdet, för, som jag sade tidigare, rätt använd kan tekniken minska miljöbelastningen och öka vår livsmedelsproduktion på ett uthålligt sätt.
Det är nödvändigt att vi har tillräckligt med offentliga forskningsmedel för att inte utvecklingen ska styras av stora förädlingsföretag eller tillverkare av bekämpningsmedel. Vi bör inrikta vår forskning på grödor med bättre näringsinnehåll, med en bättre tålighet mot sjukdomar samt utveckla råvaror till energi exempelvis.
Men det är också viktigt att vi har en fri tillgång till forskningsresultaten kring gentekniken. Det får inte bara bli privata företags affärshemligheter. Det är oroande när vi ser stora multinationella företag som genom genteknik anpassar utsädena så att de blir resistenta mot just dessa företags bekämpningsmedel. Det skapar en stark beroendesituation. Det är inte önskvärt att den sedan urminnes tider rotade traditionen att bonden har rätt till sitt utsäde hotas.
Forskning och utveckling är också en del i att göra det lättare för oss som konsumenter att få reda på risker och möjligheter med genmodifierade produkter. Vi som konsumenter har rätt till sunda och säkra livsmedel. Vi har rätt till livsmedel som är framställda på ett ekologiskt och etiskt riktigt sätt. Och jag måste själv kunna välja vilken mat jag vill köpa.
Sven Gunnar Persson, jag instämmer i din fråga. Jag är beredd att verka för en sådan märkning så att jag som konsument ska kunna få spårbarhet i den produkt jag väljer. Jag ska kunna se om det har varit gentekniskt modifierade grödor med i processen.
Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att den här frågan, precis som många andra miljöfrågor, är en fråga som vi måste lösa på många olika nivåer. Vi behöver EU för att skapa minimiregler och gemensamma förhållningssätt. Men samtidigt bör det vara möjligt att skärpa regelverket på nationell och regional nivå och anpassa dem efter de förutsättningar som finns på lokal och regional nivå. Det bör också ges möjligheter för länder och regioner att exempelvis snabbt avbryta en odling av GMO-grödor om fara för människors hälsa eller miljö uppstår.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 9. Jag står givetvis bakom alla andra reservationer, men för tids vinnings skull yrkar jag bifall bara till den.