Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja svara på den fråga som Åsa ställde från talarstolen, nämligen frågan om hur vi ställer oss till öppenheten rörande information kring ansökningar när det gäller säkerhetsdelen. Jag tycker att man verkligen borde beakta att det är viktigt att ha en stor öppenhet när det gäller underlaget för den här typen av säkerhetsbeslut. Jag skulle vilja uppmana Monsanto att göra exakt det som läkemedelsindustrin har bestämt sig för, nämligen att ingen undersökning, inte ens sådana som senare inte ingår i ansökningar, som rör säkerhet för ett läkemedel, i det här fallet kliniska studier, ska vara sluten. Allting ska alltid vara öppet. Jag tycker att Jordbruksverket och EU måste ompröva sin inställning till de här sakerna. När det gäller säkerhetsbiten, det vill säga det som är toxikologiska studier och liknande, måste informationen vara öppen för granskning. Där delar jag Åsa Domeijs åsikt.
Sedan har jag en fråga till Åsa Domeij. Du tog upp ett antal frågor och problemställningar som jag tycker är väldigt intressanta och väldigt viktiga när det gäller genetiska resurser. Bland annat tog du upp det här problemet med att om man använder färre och färre grödor, om ett antal arter inte längre används i aktiv brukande så att säga, får man en biologisk utarmning. Det är ju ett problem. Det är ett problem som framför allt är synligt i fråga om traditionella och konventionella grödor. Jag tror till exempel att bananer är en traditionell gröda som börjar bli jättekänslig för att det i princip bara finns en eller två kommersiella sorter. Men hur ser du då på tankesättet att faktiskt ha en lagstiftning som inte är teknikberoende utan som riktar sig mot det som man oroar sig för?