Fru talman! Om Sven Gunnar Persson upplevde att jag var kritisk, vill jag ändå hävda att jag sade att jag har oerhört stor respekt för de synpunkter som finns. Det finns ju två sidor. Det finns de som vill dra i väg ännu snabbare, och det finns de som vill bromsa. Jag sade att den respekt som jag vill ge uttryck för landar i att vi försöker hitta en väl avvägd nivå i vårt språng. Jag sade också att vi måste våga sätta ned foten någon gång emellanåt, annars blir vi stående.
Sven Gunnar Persson frågade om jag känner trygghet. Ja, jag känner trygghet i den här utvecklingen. Jag tycker att man har tagit de hänsyn man måste ta. I den mån vi kommer till insikter om olämplighet utgår jag ifrån att det, som hittills i utvecklingen, sorteras ut efterhand. Det kanske inte sker tillräckligt snabbt i alla sammanhang, men ändå så att vi inte äventyrar existenser av det ena eller det andra.
Man måste hela tiden ha klart för sig att beslut fattas med den kunskap som man har för närvarande och med den överblickbarhet som man kan ha in i framtiden. Att begära någonting annat är helt orimligt. Det kan man inte göra vare sig historiskt bakåt eller framåt.