Fru talman! Varje dag importeras, säljs och äts det tonvis med gris- och fågelkött i vårt land - det är kanske ingen nyhet som välter några kiosker. En del av det köttet är kött från djur som fötts upp på foder som innehåller GMO, genmodifierade organismer. Även mejeriprodukter där GMO är en del av foderinnehållet tidigt i kedjan omsätts i stora mängder. Få av oss som stoppar godsakerna i ansiktet är medvetna om detta. Vi konsumenter får vackert svälja konsekvenserna av utvecklingen i de stora länder som producerar soja och majs till djurfoder. Jag menar att det måste vara en självklarhet att vi ska ha möjlighet att välja om vi som konsumenter vill understödja utvecklingen mot alltmer av genmodifierade ingredienser i tillverkningskedjan för livsmedel. Den möjligheten saknas i dag, fru talman, genom att märkningsreglerna inte omfattar produkter där GMO-foder funnits med i processen. Även om det inte för närvarande finns några belägg för att det skulle vara direkt skadligt att stoppa i sig dylika produkter måste det enligt min mening vara möjligt att av etiska eller andra skäl kunna välja bort produkter där GMO finns med i tillverkningsprocessen.
Jag vill, fru talman, därför fråga mina kolleger i dagens debatt: Anser ni, var och en, att Sverige i EU och nationellt ska arbeta för att märkningsreglerna blir sådana att konsumenterna har möjlighet att välja eller välja bort livsmedel där genmodifierade organismer funnits med i tillverkningskedjan - från jord till bord, som det så vackert brukar heta? Jag har redan fått ett, tycker jag, skapligt bra svar från Marie Wahlgren, Folkpartiet. Hon är beredd att arbeta för någon typ av märkning som gör att konsumenterna kan välja.
Fru talman! En majoritet av konsumenter och producenter är starkt skeptiska till GMO-tekniken. Samtidigt rullar utvecklingen på, styrd av ett fåtal globala förädlingsföretag. Tid till eftertanke och möjligheter till tillräcklig forskning om de långsiktiga följderna och riskerna ges knappast.
Det finns en rad positiva möjligheter inbyggda i den fortsatta avel och förädling som det ju i grunden handlar om. Minskad miljöbelastning och ökad livsmedelsproduktion med bättre kvalitet nämns som exempel på detta. Kristdemokraterna menar dock att det finns skäl till stor försiktighet, eftersom det handlar om tekniksprång. Det är inte bara en rak linje. Det är inte bara en fortsättning, utan det är tekniksprång där helt nya möjligheter öppnar sig för korsning mellan arter som inte tidigare varit möjlig och till att isolering och införande av egenskaper över artbarriärer nu kan göras. Årtusendens förädlingsansträngningar och slumpvisa upptäckter har ersatts med ny snabb och effektiv teknik i kombination med vetenskapliga språng.
De tillstånd till forskning och marknadsgodkännande för GMO-produkter, främst soja, majs, raps och potatis, som för närvarande är aktuella handlar om att olika egenskaper har tillförts växterna. Framför allt handlar det om att de under odlingen ska tåla en viss sorts bekämpningsmedel eller vara motståndskraftiga mot vissa sjukdomar eller angrepp från skadegörare. En handfull företag står för den globala marknaden av bekämpningsmedel, samma företag som dominerar marknaden för försäljning av utsäde. Det är utsäde som har anpassats för att tåla just det bekämpningsmedel som utsädesföretaget också tillverkar. Trots att branschen väl känner till den stora tveksamhet som finns när det gäller användningen av antibiotikaresistenta markörgener fortsätter man att använda dessa, trots att fullgoda alternativ numera finns.
Fru talman! I Kristdemokraternas reservation i betänkandet som grundar sig på vår motion framgår det att vi manar till stor försiktighet och restriktivitet på området. Vi vill inte stoppa forskningen. Vi kan till och med tänka oss fältförsök, om det sker med rätt förutsättningar och under ordnade former, men vi pekar på behovet av förbättrad märkning, förbättrad riskvärdering och mera forskning om de långsiktiga konsekvenserna. Vi pekar på att markörgener med antibiotikaresistens bör bort från marknaden, att samexistensfrågorna snabbt måste lösas och att Sverige lokalt och globalt ska driva bondens rätt till eget utsäde. Och vi pekar på vikten av att arbeta för en så bred genetisk bas för utveckling och förädling som möjligt. Det är några av de förslag som finns i våra reservationer.
Jag upprepar inte den fråga jag ställde till mina vakna och receptiva utskottskamrater men väntar spänt på svar. I stället, fru talman, avslutar jag med att yrka bifall till reservation 9.