Fru talman! Jag delar synen att det finns ett värde i logistiken i dessa organisationer, men det finns andra organisationer där man tar till vara engagemang, som har ett djupt sakintresse och där man har stor kunskap som också fungerar i civil krishantering. Många av dem är organisationer där kvinnor har varit organiserade länge men som inte har haft koppling till det militära försvaret. Dem tycker jag att vi ska kunna utnyttja. Det finns en öppen inbjudan till föreningslivet i Sverige att delta i arbetet med att göra samhället mindre sårbart och oss människor duktigare att hantera utsatta och kritiska lägen.
Det handlar inte alla gånger om att regeringen ska ge besked om vad de ska göra. Nu handlar det om frivilligorganisationer som faktiskt själva kan komma med förslag och tankegångar. Det är det som gör att vi får en extra kraft i arbetet. Då kan man också gå utöver det som myndigheter föreskriver och det som vi har sett omedelbart, för då är det människor som har arbetat praktiskt, som har ett engagemang i en fråga och som kan driva samhällets kunskap och kompetens längre än om vi hela tiden ska förestava för dem.
Det handlar inte om att dröja på stegen. Våra myndigheter som har den direkta kontakten med organisationen har fått uppdrag, och det handlar nu om att när riksdagen har tagit ställning gå vidare med försöksverksamheten som är aviserad i propositionen.