Fru talman! Jag har väl också glömt att bekräfta att enigheten kring de förslag som finns i den här propositionen är förhållandevis stor. Jag tror att jag vid något tillfälle tidigare beskrivit de politiska skillnaderna mer som en fråga om tempo än skillnader i sak. Man ska då samtidigt komma ihåg att den stora enigheten har goda förutsättningar i det att Försvarsberedningens förslag inte fick världen att skälva, om jag uttrycker det milt. Det var väntade reformer. Jag tror inte att de innebar någon överraskning för en bredare allmänhet.
Jag tror också att det är viktigt - och det kan vara mitt bidrag till den här debatten - att inte alltid betona enigheten som ett självändamål. Jag tror att debatten ska fokusera på det som är brister. Det är på så sätt som man för tingens utveckling framåt. Jag misstänker att det faktum att den analys- och beredskapsenhet som vi tidigare fått besked om skulle vara operativ fullt ut först mot årets slut blir operativ redan i sommar kan vara ett utslag av de kritiska röster som från tid till annan har hörts i den här kammaren.
Jag vill ställa ett par frågor till försvarsministern. Jag förstår inte riktigt när det handlar om Statens räddningsverk och Krisberedskapsmyndigheten. Ministern säger att det är två olika processer. Samtidigt vill jag minnas att jag på en färja mellan Åland och Sverige hörde försvarsministern ganska tydligt koppla ihop de här två processerna. Det antas vara en underförstådd självklarhet ute i Krisberedskaps-Sverige att det är de myndigheterna som i relevanta delar ska bilda den krisledande myndigheten. Min fråga är: Varför anges detta inte fullt ut?