Fru talman! Frågan om vår energiförsörjning får
aldrig begränsas till en fråga om teknik och kortsikti-
ga ekonomiska vinster, än mindre till procedurer och
formalia. Hur vi producerar eller, rättare sagt, om-
vandlar och använder den energi vi behöver handlar
om mycket mer än så. Det handlar i högsta grad om
vår och kommande generationers miljö och livsbe-
tingelser. Energifrågan har därmed också mer än
någon annan politisk fråga en etisk och moralisk di-
mension.
I mycket av det vi nu har att ta ställning till har vi
att väga etik, moral och ansvar för kommande gene-
rationer mot kortsiktiga ekonomiska fördelar för ett
fåtal av dem som lever i dag att få driva ett antal
kärnkraftverk i ett historiskt perspektiv futtiga 10-15
år längre än vad som annars blir följden.
Den åldrande kärnkraft vi har är en farlig och
otrygg energikälla. Det är det grundläggande skälet
till att den måste avvecklas, vilket alltför ofta kommer
bort i debatten. Den är farlig i den meningen att ingen
teknik och inget mänskligt beteende är fullkomligt,
något som Harrisburg och Tjernobyl drastiskt påmint
oss om. Kärnkraften ger inga förtida besked om ha-
verier.
Det som gör kärnkraften så mycket farligare än all
annan fredstida teknik människan tagit i sin tjänst är
de oerhört omfattande konsekvenser både i tid och
rum som ett reaktorhaveri kan förorsaka och de ofatt-
bara mänskliga och ekonomiska förluster som det
skulle leda till.
Kärnkraften är också farlig därför att vi ännu inte
känner till något helt säkert sätt att ta hand om bräns-
leavfallet, som i den form det har när det tas från
kärnkraftverken måste hållas avskilt från allt liv i
tiotusentals år, ja t.o.m. hundratusentals år.
Kärnkraften är därmed också en otrygg energikäl-
la. Ett allvarligt tillbud i ett kärnkraftsaggregat inom
Sverige eller i vår närhet skulle sannolikt omedelbart
leda till krav på avstängning av samtliga kärnkraft-
verk. Vi skulle därmed försätta oss i en energikris och
tvingas ta till fossila ersättningsbränslen i stor skala.
Att planera in oss i detta beroende av kärnkraften
har enligt Centerpartiet varit ansvarslöst både mot
svensk industri och mot svenska hushåll. Vilket alter-
nativ har de som har ansvaret för planeringen tänkt sig
i ett sådant läge? Är det det kol som man nu själv
försöker skrämmas med som vi kan tvingas behöva
använda vid en planerad långsiktig omställning av
energisystemet?
Att vi skulle kunna komma i en sådan situation är
som bekant långt ifrån ett hypotetiskt resonemang.
Det är inte mer än ett fåtal år sedan Statens kärnkrafts-
inspektion med anledning av den s.k. silhändelsen i
Barsebäck tvingades stänga fem av våra reaktorer. Vi
var då ytterst nära en bristsituation, men klarade oss
med hjälp av bl.a. elimport av kolkraft från Danmark.
Kärnkraften är också ett otyg genom att den med-
verkar till storskaligheten av vår elförsörjning. Denna
storskalighet ger oss när allt går som det skall en
illusion av försörjningstrygghet men gör oss i själva
verket oerhört sårbara. Det är inte så många år sedan
vi fick en rejäl påminnelse om detta när en brand i ett
ställverk i Mellansverige gjorde stora delar av landet
strömlöst under ett par dygn.
Herr talman! Ett tryggt, uthålligt och säkert ener-
gisystem måste byggas på naturens egna villkor och
med en rimlig tidshorisont ingå i naturens eget krets-
lopp. Utgångspunkten måste vara att vi är biologiska
varelser som måste underordna oss de ekologiska
spelreglerna. Allt annat är dömt att bli en parentes i
mänsklighetens historia.
Det är vår etiska och moraliska förpliktelse mot
kommande generationer att påbörja omställningen
mot ett sådant energisystem omedelbart om vi skall ha
något annat att erbjuda och lämna över till våra barn
och barnbarn än ett antal utbrända kärnreaktorer och
en radioaktiv sophög.
En omställning tar tid. Den kommer att ställa krav
på både mänskliga och ekonomiska resurser och tek-
nisk utveckling. Med utgångspunkt från folkomröst-
ningen år 1980 borde man i stället tala om en sentida
avveckling och inte som många nu gör om en förtida
avveckling.
Med avstängning av ett av Barsebäcksaggregaten
nästa år och ett ytterligare ett par år senare, och däref-
ter avstängning i takt med att kärnkraften kan kom-
penseras med ny energitillförsel, kommer i värsta fall
det sist avvecklade aggregatet att hinna bli uppemot
40 år gammalt, med allt vad det innebär av risker av
både teknisk och mänsklig natur. Att ytterligare skjuta
på denna process skulle naturligtvis göra att det sist
avvecklade kärnkraftverket skulle bli ännu mycket
äldre och ännu mycket mer riskfyllt att driva.
Det finns också ett annat viktigt skäl att påbörja
omställningen av energisystemet just nu. Ett sam-
hällsprojekt av denna storleksordning leder till många
nya arbetstillfällen, många fler än de som försvinner.
Jag vill i det här sammanhanget passa på att påminna
om de löften som har givits till den personal på Bar-
sebäck som finns där och som kommer att påverkas
av den avstängning som kommer att ske. Det kommer
att ta lång tid att göra avstängningen, och det kommer
att behövas mycket personal under denna tid. Det
kommer inte att påverka utvecklingen mer än vad
annan industriell verksamhet ofta måste genomgå när
det gäller strukturförändringar.
Biobränslen och effektivare energianvändning
måste vara basen i ett nytt energisystem. I de båda
sektorerna finns en betydande potential av teknisk
utveckling och nya arbetstillfällen. Det kommer att ge
oss tiotusentals nya jobb på en grön energimarknad
som i positiv och bildlig bemärkelse kommer att ex-
plodera.
I varje ersatt TWh finns enligt vissa beräkningar
ca 300 nya arbetstillfällen. Det är arbetstillfällen som
förutom att de finns i hela landet är regionalt väl
spridda inom landet. Redan i dag ger biobränsle oss
mer energi än kärnkraften. Minskar vi användningen
av el för uppvärmning genom ökad användning av
bioenergi och fjärrvärme frigörs mer än tillräcklig
energi för industrins behov. Ett projekt som det att
åstadkomma en ny uthållig energiförsöjning för Sve-
rige är vad vi just nu behöver som en av drivkrafterna
för att få fram de jobb som krävs för att vi skall kunna
komma till rätta med arbetslösheten.
Många har undrat och undrar varför det skall vara
nödvändigt med en särskild lag för att stänga av en av
kärnreaktorerna redan nästa år och varför det just
skall vara Barsebäck. Från t.ex. kristdemokraternas
sida har det varit det enda som skiljt dem från att
kunna ställa upp resten av energiöverenskommelsen,
såvitt jag har kunnat förstå. Först och främst: Varför
över huvud taget lagstifta om en stängning? Varför
inte genom olika styrmedel tillse att marknaden sköter
sig själv, som Moderaterna brukar säga?
Svaret är relativt enkelt. Det måste till ett tydligt
politiskt beslut för att alla aktörer på marknaden skall
inse att man nu kommit till den tidpunkt då utfasning-
en av kärnkraften är en realitet. Det är ett sätt för oss
politiker, som har ansvar inte bara för vår egen gene-
ration utan också för kommande, att med hela handen
peka ut färdriktningen för energipolitiken.
Energietablissemangets reaktioner har med all
önskvärd tydlighet visat på nödvändigheten av detta.
Idérikedomen när det gäller att obstruera mot detta
ännu icke fattade politiska beslut har inte sett några
gränser. Vilka som skulle komma att tjäna på en sen-
tida avveckling av kärnkraften går knappast att ta
miste på.
Men varför just Barsebäck? Först och främst
handlar det om Barsebäcks olämpliga placering mitt i
ett av Europas mest tätbefolkade områden. Anlägg-
ningen har länge varit en tvistefråga i relationerna
med Danmark. Barsebäck 1 är också en av de äldsta
reaktorerna och står inför investeringsbehov i mil-
jardklassen. Det är pengar som hellre bör satsat på
miljövänlig energiteknik.
Barsebäckreaktorerna är dessutom relativt små,
vilket gör dem lättare att ersätta. En reaktor motsvarar
endast omkring 3 % av den årliga elproduktionen i
Sverige. Det sammanlagda resultatet av det omställ-
ningsprogram som nu sätts i sjön förväntas motsvara
den årliga elproduktionen från ett av Barsebäcksag-
gregaten
.Många av dem som inte vill påbörja energiom-
ställningen förrän senare använder ibland argumentet
att det vore bättre att avveckla de farliga reaktorerna i
öst i stället för våra säkra svenska. Det är ett argument
som aldrig varit särskilt välgrundat. Det skulle inne-
bära antingen att vi under några få år fram till en
sentida avveckling skulle göra länderna på andra
sidan Östersjön beroende av vår kärnkraft, eller att vi
skulle ta på oss ansvaret för att där i stället genomföra
samma typ av omställning som vi nu föreslår skall
göras för vår egen del. Har inte dessa länder mer nytta
av att få vårt stöd i en omställning till ett uthålligt
kretsloppsanpassat energisystem, än av att få ärva vår
avlagda kärnkraft?
Herr talman! Jag vill gärna i sammanhanget passa
på att kommentera en del av det som har sagts från
bl.a. moderaternas och kristdemokraternas sida.
Jag är förvånad över det torgmötestal som Mikael
Odenberg höll. Det står i kontrast till den diskussion
som fördes med t.ex. kd:s representanter under den tid
då jag deltog i arbetet för linje 3. Hur skall den bredd
som ni söker i en energiöverenskommelse se ut - en
överenskommelse som skulle vara bredare än den som
nu har träffats - med den spännvidd som represente-
ras av å ena sidan Mikael Odenberg, å andra sidan
kd:s strävsamt arbetande deltagare i linje 3-
kampanjen 1980? Hur ser denna bredd och denna
möjlighet ut?
Jag skulle vilja fråga Dan Ericsson hur ni står ut
med att det är olika väderlek i det här landet. Skillna-
den mellan olika år när det gäller vattenkraften kan
vara upp till 12 TWh, beroende på hur pass stor ne-
derbörden är. Hur kan ni leva med den skillnaden, när
ni samtidigt inte kan förstå hur det skall gå att klara
de 4 TWh från det första Barsebäcksaggregatet som
det nu är fråga om?
Det har pratats om sysselsättningen, och det har
sagts att omställningen av energisystemet skulle leda
till minskad sysselsättning och större arbetslöshet. Vi
hävdar att det är tvärtom. Man frågar sig i det sam-
manhanget också på vilket sätt kärnkraften har för-
hindrat att den höga arbetslöshet vi har i dag har upp-
stått. Men framför allt undrar jag var den gemensam-
ma nämnaren finns.
Dan Ericsson! Olof Johansson har aldrig varig nå-
gon stor tillskyndare av fossilgas. Detta är ett felaktigt
påstående. Från Centerns sida har vi sagt att man
under en övergångsperiod skulle kunna använda det
nät för fossilgas som redan finns i södra Sverige. Det
är den enda öppning vi över huvud taget har gett när
det gäller fossilgas. Vi inser mycket väl att en använ-
ding av fossilgas också ger upphov till miljöpåverkan,
även om den naturligtvis är mindre än den som kol
och andra fossilbränslen ger.
Herr talman! Inget parti i riksdagen, inte ens Mo-
deraterna, vill så vitt jag har förstått bygga några nya
kärnkraftverk. Om inga beslut att påbörja omställ-
ningen av energisystemet tas nu kommer kärnkraften
att fasas ut först när reaktorerna är för gamla, för
osäkra och för dyra för att repareras. Det skulle inne-
bära att alla reaktorer under en relativt kort tidsperiod
skulle komma att stängas. Förutsättningarna för att i
ordnade former hinna få fram ersättningsenergi skulle
därmed minska. Vi skulle vara tvungna att låta elpri-
serna skjuta i höjden och öka elimporten, och vi
skulle få förlita oss på fossila bränslen. Från Centerns
sida lockas vi inte av det alternativet.
Därför vill vi genom att påbörja omställningen nu,
med god planering och i ordnade former ersätta bort-
fallet av elenergi från kärnkraften med biobränsleba-
serad och annan miljövänlig energi och genom effek-
tivare energianvändning.
Därigenom kan vi uppnå målet att få en trygg och
säker energiförsörjning till konkurrensmässiga priser
både till svensk industri och till hushållen, samtidigt
som vi kan leva upp till vårt etiska och moraliska
ansvar inför kommande generationer.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.