Fru talman! Jag tror nog att våra indiska vänner
också är något förundrade över den här debatten i
Sverige.
Barbro Andersson! Vi vet ju att det tar ett antal år
för omställningen till ett ekologiskt hållbart energisys-
tem. Det var ju det som var knäckfrågan där vi krist-
demokrater var överens med regeringen: Det tar ett
antal år för detta att komma fram. Det som knäckte
förutsättningarna för att vi skulle vara med var att
man på några få dagar ändrade uppfattning och sade:
Nu kan vi göra det här på ett år.
Vi vet att detta leder till konsekvenser i form av
ökad oljeanvändning, i form av ökad kolimport och i
form av en storsatsning på fossilgas, med de förödan-
de effekter detta får. Det är ju det som är verklighe-
ten. T.o.m. näringsutskottet har i sitt betänkande malt
ned en av de punkter där man har varit tydlig, nämli-
gen de avkopplingsbara elpannorna. Utskottet konsta-
terar att inte heller detta är så enkelt. Det handlar bara
om att öka oljeanvändningen. Det är ju det som är
svaret. Men ni vill inte svara på frågan: Vad skall
konkret kompensera bortfallet av en reaktor på ett år?
Sedan börjar Barbro Andersson också hemfalla åt
torgmötestermer. Hon ställer krav på motståndaren:
Hur skall ni nu se på regeringsbildningen? Vi har ju
inte ens ett lagförslag på riksdagens bord att ta ställ-
ning till. Vi har en situation där remissinstanserna
fullständigt har malt sönder det utkast som finns.
Varför skall jag svara på frågor när vi inte ens vet om
det kommer en lag till riksdagen? Den dagen tar vi
ställning till detta. Nu handlar det om att försöka få ett
vettigt energibeslut som inte leder fel. Ni gör ett fel-
val. Ni får inte det ekologiskt uthålliga energisystemet
utan ökad fossilbränsleanvändning. Det är det som är
felvalet.