Fru talman! Jag ville bara ta tillfället i akt och tacka Birgitta Ahlqvist för att hon lyfter fram en livsavgörande fråga ur en säkerhetspolitisk aspekt.
Frågan om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen har ju, som jag också sade i mitt huvudanförande, sällan varit så aktuell som nu, men den är också svårgripbar. Risken är att tekniken blir tillgänglig inte bara för stater. Många stater som förfogar över teknik eller vill omfamna den är bräckliga, hotas av brottssyndikat och annat, men vi ser också väldigt mycket utomstatliga organisationer som riskerar att kunna komma i förfogande av massförstörelsevapen.
Det är väldigt roligt att det är min tidigare kollega från Europaparlamentet som just lyfter fram frågan. Därför skulle jag bara vilja säga att jag tycker att det är synd att vi i detta parlament inte har kunnat ha en mer seriös hantering av Moderaternas yrkande. Det går ut på att Sverige bör vara pådrivande för att EU ska utarbeta en strategi för hur man inom ramen för FN ska agera när ett land som till exempel Iran eller Nordkorea bryter mot icke-spridningsavtalet.
Trovärdigheten i våra system och avtal som vi nu har måste upprätthållas. Även om vi ser nya hot måste vi se till att icke-spridningsavtalet fullföljs och att man kan agera gentemot Iran just nu för att ha trovärdigheten i den här frågan. Jag har inte svaren på hur man bör agera. Men jag hade önskat att vi skulle kunna diskutera lite mer i riksdagen.
Vad finns det för sanktionsmöjligheter? Hur ska vi kunna agera i tid innan det blir för sent och innan en fundamentalistisk regim i Iran får tillgång till den här typen av förfärliga vapen i en väldigt instabil region? Det hade jag önskat att vi hunnit diskutera mer i utskottet.