Fru talman! Svensk säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde och stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt. Den här säkerhetspolitiska linjen, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl.
För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och i samverkan med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt medlemskap i EU deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen under de senaste åren har inte varit helt oproblematisk. Den påtvingade uppdelningen av Europa har upphört, och länderna i Central- och Östeuropa har återfått sin frihet. Men samtidigt har nya hot tillkommit. Den forna terrorbalansen har ersatts med en situation som är så komplex att inget enskilt land ensamt kan hantera situationen. Detta kräver bland annat militär förmåga att hantera kriser tillsammans med andra länder. Men det kräver också en vidgad uppsättning av åtgärder och instrument av annan natur än den militära.
Sverige är engagerat i både den europeiska säkerheten och den globala säkerheten. Sverige bidrar med poliser, övervakare, utbildare och militärer till olika internationella fredsbevarande och även fredsframtvingande operationer. Det gäller till exempel Afghanistan, Liberia, Kosovo samt Bosnien och Hercegovina.
I framtiden kommer Sverige att bidra till EU:s krishanteringsförmåga genom att från och med år 2008 ha en snabbinsatsstyrka som vi har ansvaret för att leda och som vi bidrar till med ungefär 1 100 personer. Deltar gör också Norge och Finland med 150-200 personer per land. Estland bidrar med 50 personer. Det är ett unikt samarbete där vi också engagerar ett land som inte är medlem i EU i denna EU-snabbinsatsstyrka men ett land som naturligtvis har ett nära engagemang i EU och som också är starkt beroende av EU. Det är en styrka som på EU:s uppdrag och på FN-mandat ska kunna agera runtom i världen under svensk ledning. Det här är ett framtida väsentligt bidrag till den internationella säkerheten.
Nato har kommit upp i den här debatten. Både Folkpartiet och Moderaterna har redovisat att de vill gå med i Nato. Gunilla Carlsson berörde kanske framför allt den beröringsångest som hon upplever kring just bokstavskombinationen Nato, och Cecilia Wigström redovisade tre argument för ett Natomedlemskap för Sveriges del.
Jag tycker att det står varje land fritt att självt välja linje, exempelvis när det gäller medlemskap i Nato eller inte. Jag respekterar Estlands, Polens, Rumäniens med flera länders beslut att gå med i Nato - de har sina argument för det - och jag kan förstå hur de menar att det ökar respektive lands säkerhet. Däremot kan jag inte se hur ett svenskt Natomedlemskap skulle öka Sveriges säkerhet. Vi har en annan bakgrund, en annan historia och andra bevekelsegrunder.
Kärnan i Nato är artikel 5, den villkorslösa deklarationen om att ett angrepp på ett Natoland är ett angrepp på alla länderna. Det är för mig det avgörande för att Sverige inte kan gå med i en organisation som har detta så bestämda krav.
Det är intressant att höra den debatt som här spelas upp mellan de olika partierna i alliansen. Detta blir lite grann av en inblick i högeralliansens interna Natodebatt, och det är ganska intressant. Jag är ivrigt nyfiken på den och också ivrigt nyfiken på hur ni i högeralliansen ska reda ut Natofrågan. Kommer ni att klara av att göra det?
Fru talman! Lotta Hedström undrar när Socialdemokraterna ska släppa masken och insinuerar att det finns en skillnad mellan ord och verklig åsikt inom Socialdemokraterna när det gäller frågan om Nato. Jag kan försäkra att det inte finns någon sådan skillnad. Det jag säger är ärligt och allvarligt menat. Det är de här argumenten vi har mot ett Natomedlemskap, och dem står vi för. Det finns ingen dold agenda.
Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att vi för en diskussion och en debatt i Sverige om Natomedlemskapet. Jag känner också stor ödmjukhet inför att vi lever i en värld som ständigt förändras. Nato förändras också. Vi vet inte hur vare sig världen eller Nato ser ut om några år.
Det skulle vara förödande om utvecklingen gick i en sådan riktning att det helt plötsligt kanske var så att Sverige av någon anledning trots allt gick med i Nato. Att inte ha haft en debatt och en diskussion om hur verkligheten förändras och plötsligt vakna upp och stå inför ett slags fullbordat faktum - nu är det rimligt att gå med - vore förödande. Därför är det viktigt med den här Natodebatten. Jag hoppas, precis som Gunilla Carlsson, att vi kan ha den utan beröringsångest.
Till sist yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande UU18,
Vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik
.