Fru talman! Det har hänt mycket i världen och Europa de senaste 10-15 åren som har påverkat svensk säkerhetspolitik. För drygt 15 år sedan föll muren. Människorna i Öst- och Centraleuropa lämnade kommunismens förtryck och har successivt blivit demokratier. De fick den frihet de kämpat för under lång tid. De fick den frihet och den demokrati som vi var vana vid. Det förändrade i ett slag också vår situation. Vi kunde öppna dialogen med miljontals människor på ett sätt som under lång tid tidigare inte varit möjligt.
Ungefär samtidigt startade Balkankriget, och en etnisk rensning vidtog. Det som hände på Balkan, med FN och EU handlingsförlamade vid tillfället, rymmer fortfarande diskussioner om vilka lösningar som är de bästa. Det som hände på Balkan var ett folkmord. Det är viktigt att lösningar nu diskuteras som gör att detta inte upprepas på nytt. Det får inte upprepas. Därför är det viktigt att länderna på Balkan har ett framtida medlemsperspektiv i EU som är nåbart. Det stärker inte enbart vår säkerhetspolitik utan främjar säkerhet och demokrati också på Balkan.
Svenskt medlemskap i EU, utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i EU, nya medlemsstater i EU och Nato - allt detta påverkar vår säkerhetspolitik i positiv riktning. Med ett vidgat internationellt samarbete blir världen säkrare. Internationellt samarbete som syftar till att lösa konflikter och hot i världen mellan länder och folk med hjälp av institutioner, med diplomati, förhandlingar och överenskommelser är den bästa vägen för fred och säkerhet. Motsatsen är konfliktlösning med våld. Det föder mer våld och mindre säkerhet och stärker inte det lilla landet eller den svage. Multilateralismen är viktig för svensk säkerhetspolitik.
Men när de gamla militära hoten eller invasionshoten försvinner tenderar nya att dyka upp: terrorhot, sjukdomar, svält, brist på vatten, datasamhällets sårbarhet och mycket annat. Därför behöver vi fortsätta vårt säkerhetspolitiska arbete för en tryggare och säkrare framtid. Massförstörelsevapen och icke-spridning har nämnts av flera här, ett hot som tyvärr snarare har tilltagit än avtagit under de senaste åren. En misslyckad översynskonferens för ett år sedan och misslyckandena vid FN:s toppmöte i höstas att nå framgång med nedrustning på det här området gör att vi måste anstränga oss ytterligare.
Sveriges säkerhetspolitik ska syfta till att bevara fred och självständighet för vårt land. Det står också i betänkandet. Den ska också bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde och dessutom stärka internationell fred och säkerhet. Det är ett vitt begrepp, men det är nödvändigt. Ju aktivare och framgångsrikare vi är i det breda perspektivet, desto bättre är det för vår egen säkerhet. Även om det säkerhetspolitiska perspektivet förändrats behöver vi en säkerhetspolitisk doktrin i botten att leva efter. Den säkerhetspolitiska doktrin som vi för närvarande har, som citeras i betänkandets inledning - alliansfriheten, möjligheten till neutralitet i en krigssituation och samverkan med andra länder - håller fortfarande. Den har Centerpartiets stöd, och den har ett brett stöd hos det svenska folket.
Det är i stora stycken en bred samsyn i det betänkande som nu diskuteras. Det har framhållits av flera här. Det finns naturligtvis ett stort värde i en bred politisk uppslutning bakom huvudlinjerna i svensk säkerhetspolitik. Säkerhetspolitiken ska dessutom vara brett förankrad hos medborgarna, indikera långsiktighet och stabilitet. Jag vill gärna tillägga det. Då kan Sverige agera med trovärdighet internationellt. Det ska vara självklart för omvärlden att Sverige står för en trygg säkerhetspolitik utan bindningar, står för utveckling och för mänskliga rättigheter. Det är utrikesministern och regeringen som i första hand ska personifiera detta efter att grunden har lagts här i riksdagen genom riksdagsbeslut.
Från Centerpartiets sida har vi två motionsförslag som har resulterat i avvikande meningar eller reservationer. Det gäller för det första det säkerhetspolitiska begreppet. Det vill vi, i likhet med Kristdemokraterna, vidga. Vi vill ha in ett miljöperspektiv i det säkerhetspolitiska tänkandet, på samma sätt som synen på fattigdom och svält finns med. Det finns i dag en rad företeelser som har att göra med miljön och hur vi hanterar den som kan påverka vår säkerhet för framtiden.
Totalt i världen konsumerar vi i dag 20 % mer av jordens förnybara tillgångar än vad de levande ekosystemen förmår återskapa. 90 % eller mer av energitillförseln kommer från kol, olja eller gas som leder till klimatförändringar och utsläpp.
Brist på rent vatten, krympande skogar och växande öknar är påtagligt. Över hela världen pågår konflikter rörande vatten. Den stora omläggningen av och dammbygget i floden Yangtsekiang i Kina är ett exempel. Turkiets utbyggnad av dammar i vattendrag kopplade till Eufrat och Tigris är ett annat. De senaste 50 åren har över 500 konfliktsituationer och över 20 fall av regelrätta strider uppstått mellan stater på grund av oenighet kopplad till vatten.
Det handlar också om eroderande jordar, stigande temperaturer, smältande isar och utfiskade vatten. Alla dessa saker påverkar människor och människors framtida liv och trygghet.
Framtida säkerhet kommer att kräva helt nytt fokus på internationellt samarbete där miljöfrågorna får en betydligt mer framträdande roll. Kampen om jordens resurser blir mer och mer påtaglig. Det riskerar att hota säkerheten. Vi bör ha med det i vårt säkerhetspolitiska tänkande. Samarbete för miljön måste på samma sätt bli ett verksamt medel i vår säkerhetspolitiska strategi. Vi har utvecklat det ytterligare i vår gemensamma fyrpartireservation nr 1 som jag ber att få yrka bifall till.
Fru talman! För att vår säkerhetspolitik ska bli trovärdig behöver vi en kapacitet inom försvaret som kan backa upp vår säkerhetsstrategi. Det krävs också internationella fredsinsatser för att behålla och utveckla fred. I reservation nr 3 tar vi tillsammans med de övriga allianspartierna upp kravet på en strategi för internationella operationer och att vi behöver öka numerären svenskar i internationella operationer. Jag ansluter mig självklart till den uppfattningen men nöjer mig, för tids vinnande, med att yrka bifall till reservation nr 1.