Fru talman! Tack för att du vill debattera så att vi får lite fart på dagens övningar. Och tack för en väldigt bra fråga. Det är en mycket viktig och intressant fråga. Ja, det tål att funderas på. Detta är ett problem.
Jag och mitt parti menar att FN behöver styrkebidrag. Tyvärr är världen inte så god att det inte behövs en militär kraft för att stävja övervåld. Frågan är hur detta ska organiseras.
Det som sker i dag är att FN anropar de grupperingar, konstellationer och styrkor som de facto finns. Vad ska man annars göra? Man har inget annat val än att fråga EU, Nato och enskilda länder. Det som vi i Miljöpartiet önskar se är en ordning där den totala satsningen sker mer på civilt och förebyggande arbete, där de faktiska militära styrkebidragen och uppbyggnaderna inte är så stora och där fokuseringen och upprustningen inte är så enorm.
Vi behöver från svensk sida vara med och bidra. Därför har vi, som jag försökte förklara i mitt anförande, också bejakat den delen av svensk omställning av försvaret som tar sikte på att kunna hjälpa till internationellt. Jag tycker att de styrkebidrag som Sverige har gjort har varit behövliga, med ett växande frågetecken för Afghanistan. Men i stort sett gör svensk militär rätt saker på rätt ställen. Vi vill kunna vara med och fortsätta bidra till det. Om detta sedan ska ske under en Natohatt ställer vi oss väldigt frågande inför. Om det ska ske med ett gemensamt och sammanhållet EU-försvar tar vi avstånd från det.