Fru talman! Kenneth Forslund och jag är överens om de stora grunderna i säkerhetspolitiken. Det finns fyra partier som står bakom den säkerhetspolitiska doktrinen. Jag tror att man ska vara väldigt rädd om kärnan i den i framtiden. Jag tror att det är viktigt.
Men det finns två punkter där vi har skilda åsikter, i varje fall hade vi det när vi behandlade det här betänkandet.
Den första gäller de nya hot som tillkommer och som Kenneth Forslund beskrev, något som också jag tog upp i mitt anförande, och där enskilda länder inte själva kan klara dem. Vi behöver mera av insatser i krissituationer. I dag har vi ungefär 700 man ute i världen. Vi vill höja ambitionen och öka det till åtminstone 2 000 svenskar ute i världen för att bevara freden. Hur ser regeringen och Socialdemokraterna på det? Ni har ju avstyrkt vårt motionsyrkande från alliansen.
Den andra punkten gäller det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Vi måste ha med miljöfrågorna i framtiden. 20 % mer av jordens resurser än vad som är förnybart förbrukar vi i dag. Det är inte hållbart på sikt. 500 konflikter om vatten, däribland 20 direkta strider, finns dokumenterade. Det innebär naturligtvis att miljöhotet är också ett säkerhetspolitiskt hot. Precis på samma sätt som Socialdemokraterna ser att bistånd och utveckling är viktiga för säkerheten borde man se att miljön är viktig för säkerheten. Är vi överens om det?