Fru talman! Holger Gustafsson avslutade sitt anförande med att det är hög tid för Vänsterpartiet att tänka om i EU-frågan. Jag har motionerat till Vänsterpartiets kongress om just precis detta. Motionen blev tyvärr avslagen. Jag kommer att under nästa debatt på kammarens dagordning där KU ska diskutera EU-frågor närmare motivera varför jag har denna syn i EU-frågan.
Det är inte alldeles ologiskt såsom partiet gör. Samtidigt som partiet vill utträda ur EU ser man också att när vi är med i EU förs Sveriges utrikespolitik till stora delar inom unionen, och då är det inom unionen man ställer krav för ett gemensamt agerande. Jag vill ändå säga det, trots att jag personligen har en annan uppfattning än partiets majoritet i den frågan.
Fru talman! Det finns mycket i det här betänkandet som det råder betydande enighet om. Det känns angeläget att slå fast. Det ligger i oppositionens roll att markera och få fram kritik och skiljelinjer.
Att Sverige för en säkerhetspolitik som syftar till att bevara freden, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde och stärka internationell säkerhet är mycket bra utgångspunkter, likaså att Sverige är militärt alliansfritt. Jag skulle vilja betona en nyans i frågan om alliansfriheten, nämligen att den inte bara, som utskottet säger, har tjänat oss väl utan att den nog kan vara till nytta i det fredsskapande och medlande arbete som EU vill bedriva. Ett Europa med olika säkerhetspolitiska lösningar gentemot Nato är en för kontinenten nyttig tvåstämmighet. Det är som i musik ibland som i politik, nämligen att tvåstämmighet inte behöver vara dissonans utan också kan vara konsonans. Allianens reservationsskrivning, framför allt Folkpartiets reservation som ensidigt hyllar närmandet mellan EU och Nato, bortser från detta positiva värde. Det är glädjande att Holger Gustafsson ändå i sitt anförande betonar just det positiva värdet av vår alliansfrihet.
Förutsättningarna för säkerhetspolitiken har förändrats. Det kalla kriget har upphört. Hotbilden i vår del av världen tycks för närvarande inte gälla mellanstatliga konflikter. Hoten i världen tycks totalt sett egentligen ha avtagit. Sanningen är faktiskt att till skillnad från ett tjugotal år tillbaka är det färre konflikter i världen och färre människor inbegripna i krigshandlingar mellan stater. Fortfarande finns motsättningar och oroshärdar som kräver all uppmärksamhet och alla insatser för att åstadkomma fred, men detta tycks vara fallet.
Vi lever i en tryggare värld. Det gör att omstruktureringen av det svenska försvaret förefaller logiskt och korrekt handlat. Det finns ett fortsatt värde ändå i vår alliansfria hållning för att lösa de konflikthärdar som finns.
Det är också bra att vi i svensk säkerhetspolitik betonar - jag tror utskottet är helt enigt i detta - mänskliga rättigheter och insatser för global ekonomisk utjämning. Dit hör uppmärksamheten av den utsatta situationen för kvinnor och barn i konfliktområden och konfliktzoner. Det är verkligen angeläget att kvinnor finns med och ges en viktig roll i arbetet för fred och säkerhet i konfliktområdena. Inte minst kan det ha betydelse för kvinnor som utsätts för olika övergrepp, och det är bra att detta understryks i betänkandet. Det är också bra att utskottet uttalar att demokrati, god samhällsstyrning och jämställdhet mellan kvinnor och män är delar av säkerhetspolitisk hållning.
Däremot är det väl mindre bra, fru talman, att utskottet utan att prestera ett enda argument avstyrker Vänsterpartiets motion U311 från i år. Vi påpekar där att det är väl dokumenterat att Israel utvecklat och innehar kärnvapen och att staten vägrar att underteckna icke-spridningsavtalet. Israel är regionens enda kärnvapenmakt, och med sin ockupationspolitik över palestinska områden bär de en tung del av ansvaret för instabiliteten i denna region och försvårar nog också för sin egen säkerhet.
Vi menar att riksdagen bör göra en meningsyttring till regeringen om att Israel bör uppmanas att avveckla sina kärnvapen och därefter underteckna icke-spridningsavtalet. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 5.
När det gäller avtalet om begränsning och nedrustning av kärnvapen, som ratificerats av alla stater utom Indien, Israel, Nordkorea och Pakistan, ingår i detta att länderna ska avrapportera sin utveckling vart femte år. Tyvärr har, som påpekats i Miljöpartiets motion U386, i princip inga nedrustningsansträngningar gjorts sedan man sist avstämde avtalet.
För fem år sedan hade de officiella kärnvapenmakterna åtagit sig att inom ramen för NPT förstöra vapen, men de har inget gjort för att leva upp till sitt åtagande. Sverige borde inom EU:s ram agera för att kärnvapenmakterna, även de som är medlemmar i EU, följer sina åtaganden enligt avtalet. Det borde givetvis ges regeringen till känna och att verka för det inom ramen för EU. Utskottsmajoriteten delar dessvärre inte denna uppfattning, men vi står bakom reservationen.
Vi har också en helt gemensam syn med Miljöpartiet vad gäller förbud mot klusterbomber och ett totalt moratorium för användande av vapen med utarmat uran. Vi står alltså fortsättningsvis helt bakom innehållet i reservationerna 7 och 8.
Fru talman! Med det här anförda ber jag att få yrka bifall till reservation nr 5.